Graillot och Guigal, två fallna stjärnor

Favoritmarkera

 

Guigal

Guigal

Det finns många berömda producenter som skämt bort oss med fantastiska viner under många år. Men sedan händer det ibland något som gör att deras stjärnviner en dag blir medelmåttiga eller rent av dåliga. En stjärna faller.

 

På torsdagens provning av exklusivare viner som släpps 1:a augusti och 2 september tyckte jag att jag råkade ut för två riktigt stora stjärnfall. Bägge är ytterst berömda Rhôneviner som i sina nya årgångar inte alls lever upp till forna förtjänster.

 

Guigal, mästaren i norra Rhône med svacka

Guigal är mästaren i norra Rhône (där man gör sina röda viner på nästan enbart Syrah). Hans vingårds Côte-Rôtier tillhör världens bästa viner och kostar ändå bara några tusen flaskan. Hans vanliga Côte-Rôtie heter Brune et Blonde. Det är namnet på två olika slutningarna i det lilla distriktet. Legenden säger att en tidigare ägare gav sina två döttrar var sin del. De hade olika hårfärg, därav namnet. Guigal har länge gjort en riktigt bra ”normal” Côte Rôtie med det namnet som länge tillhörde de bättre. Under 80-talet och början av 90-talet var det en lysande bra exponent för distrikt, druva och vintyp. Kunde med fördel lagras något tiotal år och gav magnifika upplevelser till rätt modesta priser. I jämförelse med distriktets övriga viner stod det ut som särskilt konkurrenskraftigt.

 

Numera har Guigal växt och gör en stor andel av hela distriktets viner och kvaliteten har långsamt sjunkit när volymen ökats. Den 1 augusti lanseras Côte-Rôtie Brune et Blonde, 2009 från Guigal för 369 kronor. Året är i allmänhet riktigt bra i trakten, men detta vin är ett riktigt stjärnfall. Brända toner med lite brylépudding i slutet tar sig lätt igenom frukten som inte alls klingar som förr. Saknar nu klassiska toner från druva och distrikt och det blir en föga prisvärd flopp. Varumärket har expanderats långt utöver vad det borde ha använts till. Dessutom förefaller man ha misslyckats med året. Det blir intressant att se om det är en tillfälligt bottennapp eller om det är den gruvliga framtid som gäller för Brune et Blonde.

 

Alain Graillot

Alain Graillot

Alain Graillot, personlig favorit på nedgång?

En av mina verkliga favoritet i många år strax söder därom har varit Alain Graillots mycket uttrycksfulla Crozes Hermitager. Nästan alla har varit helt lysande och ändå inte så märkvärdigt dyra. Jag kommer ihåg när jag provade blint hans 1990:a som nioåring mot ett helt koppel av de bästa Hermitagerna från samma år. Alain’s Crozes var bättre i mitt protokoll bättre än de allra flesta ganska dyrbara Hermitagerna.  Vi har fått in rätt många årgångar, som jag bedömt som klara fynd och som försvunnit på Systemet på timmar eller någon dag.

 

De senaste åren tycker jag har varit lite mindre outstanding och nu kommer den 2 september Crozes Hermitage Alain Graillot, 2011 för 192 kronor. Ett annat stort stjärnfall. Vid provningen begärde jag in en ny flaska eftersom den första, visserligen utan uppenbara defekter, var så trist och dålig. Den andra flaskan var precis likadan. Gröna toner med murriga orena drag och hela glansen kring vinet hade slocknat. Det är numera sonen som gör vinerna och detta år är så dåligt att han inte borde släppt det. Stjärnan Alain Graillot faller tungt med detta vin. För bara 99 kronor finns i fasta sortimentet en betydligt bättre Crozes,  2815 Crozes Hermitage Cave de Tain, 2010.

 

Två tunga stjärnfall i norra Rhône på samma provningsdag!

Kommentera

  1. Lars Jonsson
    14 augusti 2013

    Tja, smaken är som baken…
    “Wine Advocate #204 – Dec 2012, Score: 91-94
    On the other hand, the 2009 Cote Rotie Brune et Blonde is brilliant. It was scheduled to be bottled several days after my visit in late October. A deep plum/ruby/purple color is accompanied by notes of toast, bacon fat, raspberries and black cherries intermixed with hints of roasted coffee and new saddle leather. Rich, medium to full-bodied, fleshy and silky-textured, it is already hard to resist, and should continue to drink well for 10-15 years. Robert Parker.”

    “Wine Spectator. Alain Graillot 2010 Alain Graillot Crozes-Hermitage Rouge
    90p/100.
    “This delivers a briar-framed core of plum sauce and anise, backed by sweet tobacco and light toasty vanilla bean on the finish, and there’s good chalky minerality running underneath it all. Very solid. Drink now through 2018.”
    –Oct-12 ”

    Kanske inte skall ropa “fallna stjärnor” ännu…

  2. Claes Lindquist
    23 augusti 2013

    Hej Anders,
    Jag har provat Guigals Cote Rotie Brune et Blonde 2009 minst 6-7 gånger det senaste året och som både Cote Rotienörd sedan 1981 och importör av Guigals viner sedan 1992 anser jag att detta är Guigals bästa Brune et Blonde någonsin! Vad har hänt med den flaska du provade kan man undra? Bästa hälsningar Claes Lindquist

    • Anders Röttorp
      24 augusti 2013

      Guigals bästa viner är fortfarande inte bara lysande utan dessutom riktigt prisvärda. Däremot tycker jag att 2009 Guigal Côte Rôtie Brune et Blonde vid Systembolagsprovningen var rätt medelmåttig (för prisläge och typ) i jämförelse med att det varit ett så bra vin förr, som jag också noterade. En viss nedgång av kvaliteten på Guigals enklare viner har jag upplevt vid många provningar under de senaste 3-4 åren. Det gäller även när jag provat igenom sortimentet på plats hos Guigal. Men ändå upplevde jag det som ett tydligt stjärnfall. För mig var det detta vin fortfarande en stjärna om än lite mindre ljusstark. 2009 CR BeB upplevde jag helt hade tappat sin stjärnglans. Jag kunde inte upptäcka någon defekt. Om det inte var något särskilt konstigt med provet har vi uppenbart rätt olika uppfattningar om vinet idag. Vi får väl följa frågan under de närmsta åren och se om meningsskiljaktigheten består.
      Anders

  3. Claes Lindquist
    23 augusti 2013

    The Wine Spectator Inside 21 augusti 2013
    E. GUIGAL
    Côte-Rôtie Brune et Blonde 2009
    93 points | $75 | 500 cases imported | Red
    A rich, fleshy style, offering lots of pastis-soaked plum, blackberry and currant fruit at the core, backed by ganache and singed juniper notes that add texture and length on the finish, with a terrific iron spine. Should age nicely. Best from 2015 through 2030.—J.M.

    • Anders Röttorp
      24 augusti 2013

      Jag bedömer viner efter min egna provningsupplevelser. Det är där, de för mig blir stjärnor och där de ibland faller. Är dessutom inte så imponerad av Wine Spectator som Du, Cleas, tycks vara, särskilt inte när det gäller berömda viner och producenter. Men jag förstår Ditt intresse av citera dem i detta fall.
      Anders

  4. Lars Jonsson
    17 april 2014

    Hur som helst så är det lite magstarkt att ta till släggan “två fallna stjärnor” (antyder ju så mkt mer än att du bara inte tyckte om två enskilda viner) då båda vinerna generellt skrivs upp av vinvärlden. Sedan kanske inte du har tilltro till WS (och deras team) men de smäller i alla fall högre än vinbanken och (ursäkta!) Röttorp…

    • Anders Röttorp
      18 april 2014

      Hej Lars!
      Du kan ha rätt i att det var rejäl slägga. Baserad på min upplevelse av vinerna i jämförelse med rätt högt ställda förväntningar från många år med dessa viner. Redan av artikeln framgår ju också att jag fortfarande anser att Guigal gör några av världens absolut bästa viner. Som jag också i många sammanhang noterat här på Vinbanken, finns t ex nu för bara 89 kronor en extremt fyndig vit Côtes-du-Rhône från Guigal. Nu är deras Côte Rôtie Brune et Blonde inte vilket udda vin som helst i portföljen, utan distriktets och kanske också vinhusets viktigaste vin. Sedan jag drämde till på Vinbanken har jag provat 2009:an två gånger till. Det har i min smak inte heller då levt upp till vad det borde vara som en Côte-Rôtie från Guigal från toppåret 2009 även om jag gett det aningen högre notering. Till Din och min glädje kan jag meddela att 2010:an (provad förra veckan) som släpps den 2 maj är riktigt bra och får klart överbetyg av mig om än inte lika högt som förr i världen. Jag skriver på Vinbanken och i andra sammanhang min bedömning av de viner jag provar inte andras, oavsett hur högt dessa smäller.