Piemontes bästa viner

Favoritmarkera

La SpinettaPiemontes röda viner görs av en av de tre druvorna nebbiolo, barbera eller dolcetto. Det är sällan de blandas och det är faktiskt rätt synd. Med sina olika karaktärer ger de ett brett spektrum av vinstilar och prislägen. Du hittar aktuella vintips på de bästa av varje sort i denna artikel.

Billig Barbera

Barbera är den mest odlade druvan i Piemonte. De allra flesta gjorde förr ut sina barberaviner som unga opretentiösa och fruktiga viner till rätt måttliga priser. Druvan mognar hyggligt tidigt och har i sina enklare tappningar ofta en lite körsbärstonad frukt som är rätt charmig och trevlig utan att man behöver ägna sig särskilt åt att analysera den eller lägga ner den för längre lagring. När frukten försvags kommer det inte så mycket annat istället. I denna stil finns idag tre rätt bra boxar i olika prisklasser. I BS finns Conte Ricci Barbera, 2011 för bara 199 kronor per 3 liter. Rätt bra lätt kryddig och friskt, fruktig barbera med längd och just klang, riktigt kul för det måttliga prisläget. Stora privata firman Fontanfredda har en flaska Briccotondo Barbera, 2011 som också finns i box i BS. Då kostar den 249 kronor per 3 liter vilket ger 67 kronor i boxrabatt på denna körsbäriga Barbera i fruktig stil med längd och lite karaktär. Ett snäpp dyrare och också lite bättre är 2litersboxen Rive Barbera, 2011 för 199 kronor per 2 liter. På flaska finns en bra barbera med frukt och även lite struktur och viss utvecklingspotential i Antè Barbera d’Asti, 2010 för 89 kronor.

Dyr Barbera

Numera görs det ut en hel del verkligt seriösta långsiktiga intressanta baberaviner från bra jordar med låg avkastning. En hel del av dem görs som vingårdsbarberor där man fångar upp vingårdens speciella egenheter och personlighet. Alfiero Boffa var en av pionjärerna i den utvecklingen. Det finns några 2007:or i BS för knappt 200 kronor just nu som jag dessvärre inte provat, men min erfarenhet är att hans vingårdsbarberor är riktigt intressanta viner (för den som tar sig tid och besvär att lära känna dem) särskilt när de fått lite mognad. En verkligt bra seriös Barbera i BS är annars Barbera d’Alba, Bera 2009 för 157 kronor. Rikt, tätt och laddat i klangfärgen och riktigt bra hela vägen med fin genomklang, långt och bra i ovanligt svartfruktig stil för druvan.

 

Ibland gör man (av misstag) en riktigt storslagen Barbera från en toppvingård som egentligen skulle ha varit planterad med Nebbiolo. La Spinetta’s Barbera d’Alba Gallina, 2009 odlas i en av de bästa cruerna i Barbaresco. När La Spinetta köpt vingården upptäckte de efteråt att en mindre del var odlad med ca 50åriga barberastockar mitt bland all nebbiolo. Den barberafrukten hade så speciella kvaliteter att de inte nändes dra upp stockarna och plantera ”rätt” druvsort. Det är i mitt tycke en av de allra förnämsta barberorna och mycket prisvärd även för sina 299 kronor. Det finns bara ett fyrtiotal flaskor kvar i tillfälliga sortimentet att slåss om.

Billigare Nebbiolo

FontanafreddaDen stora rödvinsdruvan i Piemonte är nebbiolo. Det finns många historier om varför den heter så. Några tar fasta på att nebbia betyder dimma på italienska. Det dimmiga höstvädret under den sena mognaden på Piemontes kullar är en teori, en annan är att det blir liksom en slöja på växten vid mognaden. Andra teorier går ut på att det är en avledning av nobile=ädel. Sannolikt är båda idéerna efterhandskonstruktioner och fel. Nebbiolo börjar prismässigt kring hundralappen. Där finns idag flera bra viner. Jag tycker Langhe Nebbiolo, 2011 från Fontanafredda, för 99 kronor är det mest kompletta och har den bästa eftersmaken. Nebbiolo odlas inte bara i Piemonte. I närliggande alpdalen Valtelina är det den dominerande druvan under det lokala namnet Chiavennasca. Här blir vinerna lättare ljusare och mognar lite snabbare med en hel del av druvans finess kvar. Le Tense Sassella, 2009 från Nino Negri för 135 kronor är en utmärkt exponent för Valtelina med lite mongnad. Ett betydande vin med viss stramhet och intressant slut. Har i denna årgång en tuch av kryddnejlika, men det fungerar ändå.

Mellanpris Nebbiolo

Tar vi oss upp lite i pris så hamnar vi på lite mer exklusiva nebbioloviner samt de enklare ”vingårdslösa” Barbaresco och Barolo vinerna. Det är från dessa två distrikt som alla de förnämsta nebbiolovinerna kommer. Här finns unika betingelser som man inte hittat någon annan stans på jorden.

 

Allra bäst just nu i detta prisläge är Barolo Albe G.D. Vajra, 2008 för ytterst konkurrensdugliga 189 kronor. Rikt och lite svartfruktigt med klassiska och lite kraftfulla barolotoner i kombination med mognadskomplexitet och bra balans. Härlig lillbarolo som gärna kan drickas idag. Kooperativet Terre de Barolo har gjort den allra billigaste bra barolon just nu i Zecci Collezione Barolo, 2008 för 169 kronor, färdig och utvecklad i lite lägre täthet och format. Fontanafredda’s klassiska basbarolo  Barolo Serralunga d’Alba, 2009 kostar 239 kronor. Den är lite stramare, yngre och mindre utvecklad, men blir med lagring, det största vinet i klassen. Det finns också en just Livio Pavese Barbaresco, 2009 för 179 kronor. Den är också hyggligt mogen och utvecklad och har lite av den mer delikata och lite mindre kraftfulla stil som man brukare förknippa med just barbaresco. Av de övriga nebbiolovinerna i topp i denna prisklass tycker jag La Spinettas Langhe Nebbiolo, 2010 är särskilt intressant. Som de flesta av husets viner får han till en generös fruktighet bland allt det andra som gör vinet ovanligt tillgängligt. Bra vin till många vilträtter i varierade sällskap.

Dyr Nebbiolo

Massolino

Massolino

I lyxklassen (över 350 kronor) är det nästan bara viner från speciella toppvingårdar i tabellen. De behöver alla lite tid för att utveckla sin potential. Mest prisvärd är Barbaresco Vigneto Bordini, 2008 för 380 kronor från La Spinetta. Delikat lite lättare vingårds barbaresco med ännu stramt slut. Det är bara tredje årgången han gör från denna vingård vilket bidrar till det hyggliga priset. Barolo kan vara ett tungt rikt tufft lite tjurigt vin men också numera istället ett delikat finessigt finstiltare vin likt en bourgogne. Den förra stilen kräver lång lagring innan man ser hela potentialen. Den senare kan mogna lite snabbare och ger intressanta viner även före 10års åldern. En utmärkt exponent för den modellen är Massolino’s Barolo Parafada, 2008 för 485 kronor. Läcker, finstämd stor vingårdsbarolo av det delikata slaget med redan stort utvecklat slut, osedvanligt läckert. Massolino’s andra vingårdsbarolo Margheria är i samma stil för samma pris. Pio Cesare har också en hyggligt utvecklad klassisk trevlig Barbaresco för rimliga 387 kronor.

Gammal stor Barolo

Då och då släpps några äldre Barolo från Fontanafredda’s stora källare. Nu i september kom två 1996:or för 699 kronor styck. Min favorit är som vanligt Vigna La Rosa som gärna kan sparas ett tag till. Lazzarito är mognare och mer totalutvecklad just nu i lite mindre format. 1996 hade man just börjat modernisera sina viner. För den som föredrar den gamla tuffa och lite grövre stilen med stor ålder finns också Fontanafredda Barolo, 1982 nu för 999 kronor på bolaget. Men det är inget för den som villa ha ett trevligt fruktigt vin. Här finns inte ett uns fruktighet kvar och det är lite speciellt för den som inte är van vid klangfärgen hos riktigt gamla viner. 96:orna kan däremot vara en stor intressant och givande upplevelse för alla vinintresserade.

Dolcetto

Den tredje och minst kända druvan i Piemonte är dolcetto. Den gör friska fruktiga viner som bör drickas relativt unga. Den har ibland kallats för Italiens Beaujolais av bl.a. det skälet. Stilen är dock mycket innehållsrikare tuffare och spänstigare och det passar även till rätt smakrika rätter utan att det blir svårt för milda. Lever på syra och fruktighet istället för hårda tanniner. Jag tycker det ännu är mycket underskattat vin. I den billigare klassen tycker jag Dolcetto d’Alba, 2011 från Orlando Abrigo för 89 kronor i BS, är ett friskt svartfruktigt vin med bra spänst och riktigt trevligt slut med en tuch av tuffhet. Likadeles i BS finns lyxdolcetton Dolcetto d’Alba från Elio Altatre, 2011 för 199 kronor.

Druvblandningar

Även om det hör till ovanligheterna händer det att någon tar och blandar Piemontes alla tre rödvinsdruvor i samma vin. Det kan bli ett alldeles utmärkt rent fyndigt vin som i Langhe Rosso Il Cascinone, 2008 för 105 kronor. Det är gjort på 50% Barbera, 40% Nebbiolo och 10% Dolcetto. Resultatet är ett vin till just pris, friskt och spänstigt med mognadskomplexitet och fin längd.  Utmärkt för lite mer komplexa rätter.

Angelo Gaja

Den som mer en någon annan förknippas med den stora utvecklingen av Piemontes viner är Angelo Gaja. Med sitt ursprung i Barbaresco har han varit den stora förnyaren av odling och viner i området och i hela Italien. Som sådan är han också lite egensinnig. Han tycker att t ex att man skall blanda lite barbera i nebbiolo. Det fick han inte gehör för hos Konsortiet. Då gick han ur och slutade att använda namnen Barbaresco och Barolo på sina viner. Han gör sina egna viner på rena vingårdsnamn. Gaja var också pionjär när det gällde att odla och blanda in internationella druvsorter. Ett bra exempel på det är hans Sito Moresco, 2010 för 289 kronor. Ett fruktigt rik och mulligt vin med betydande utvecklingspotential, gjort på 35% nebbiolo, 35 % merlot och 30 % cabernet sauvignon. Ett fåtal kvar i tillfälliga sortimentet.

PIEMONTES BÄSTA RÖDA VINER
Art. Nr År Namn Land Pris Bäst Omd. Bet. Mat
Billig Barbera
79416 2011 Conte Ricci Barbera  3lbox Italien 199 13 13,5 4,5 1-2
73795 2011 Briccotondo Barbera 3lbox Italien 249 13 14,0 4,4 1-2
32335 2010 Antè Barbera d’Asti Italien 89 13-14 15,5 4,2 1-2
6285 2011 Rive Barbera 2lbox Italien 199 13 14,5 4,0 1-3
Dyr Barbera
75532 2009 Barbera d’Alba, Bera Italien 157 13-16 17,0 4,4 2-3
95257 2009 Barbera d’Alba Gallina, La Spinetta Italien 299 14-20 18,5 4,4 2-3
Billigare Nebbiolo
22300 2011 Langhe Nebbiolo Fontanafredda Italien 99 13-15 16,0 4,4 2-3
32341 2009 Le Tense Sassella, Nino Negri Italien 135 13-17 16,5 4,2 1-3
Mellanpris Nebbiolo
2398 2008 Barolo Albe G.D.   Vajra Italien 189 13-18 17,5 4,4 2-3
92096 2011 Francesco R&F   Nebbiolo d’Alba Italien 165 14-18 17,0 4,2 1-3
95475 2010 Perbacco Nebbiolo Italien 179 13-16 17,5 4,2 1-2
2722 2008 Zecci Collezione Barolo Italien 169 13-15 17,0 4,0 2-3
5337 2009 Barbaresco, Livio Pavese Italien 179 13-16 17,0 4,0 2-3
95060 2010 Langhe Nebbiolo Massolino Italien 185 15-21 17,5 4,0 2-3
99430 2010 Langhe Nebbiolo La Spinetta Italien 189 14-17 17,5 4,0 2-3
2305 2009 Barolo Serralunga, Fontanafredda Italien 235 14-20 18,0 4,0 2-3
Dyr Nebbiolo
95256 2008 Barbaresco V. Bordini, La Spinetta Italien 380 17-27 19,0 4,4 2-3
91225 2008 Barolo Parafada Massolino Italien 485 14-21 19,2 4,2 2-3
93004 1996 Barolo V. La Rosa, Fontanafredda Italien 699 15-23 19,0 4,2 2-3
91214 2008 Barbaresco Pio Cesare Italien 387 15-25 18,5 4,0 2-3
91228 2008 Barolo Margheria Massolino Italien 485 14-21 18,7 4,0 2-3
92110 1996 Barolo Lazzarito, Fontanafredda Italien 699 13-25 19,0 3,8 2-3
Dolcetto
2331 2011 Dolcetto d’Alba, Orlando Abrigo Italien 89 13 15,5 4,2 1-2
74403 2011 Dolcetto d’Alba, Elio Altatre Italien 199 13-15 17,5 4,2 1-3
Blandningar
2694 2008 Langhe Rosso Il Cascinone Italien 105 13-14 16,5 4,6 1-3
95262 2010 Sito Moresco, Gaja Italien 289 15-24 18,0 4,0 2-3

Kommentera

  1. 10 september 2013

    att påstå följande:’Piemontes röda viner görs av en av de tre druvorna nebbiolo, barbera eller dolcetto.’ är att skava lite på sanningen. freisa, grignolino, pelaverga, ruché, vespolina, brachetto…är några av de röda/blå druvsorter som också finns att tillgå i piemonte. de kanske inte finns att tillgå på sb (‘världens bästa sortiment’), men det finns gott om europeiska näthandlare som mer än gärna kompletterar upp vinkällaren.

  2. Anders Röttorp
    10 september 2013

    Du har naturligtvis helt rätt i att det finns en massa andra druvor som det görs rödviner på i Piemonte. Mitt resonemang baseras på det som är lättillgängligt här och som utgör den helt dominerande delen av exporten. Jag misstänker att övriga druvor inte ens sammantaget utgör 1% av rödvinsexporten, i varje fall inte från Piemontes vinösa kärnområde. De övriga druvorna har betydande kuriositetsintresse men de har alla svårt att konkurrera med de tre viktigaste för vanliga konsumeter i alla prislägen. För den som vill prova på och uppleva dessa lite “exotiska” druvors viner tycker jag Din rekommendation är värd att ta fasta på.

  3. 12 september 2013

    Ok, självklart är sådana här listor av tycke och smak, men för egen del så är Fontanafredda ofräscha och med torra tanniner, Livio Pavese är alltid platt och smakar nästan ingenting och La Spinetta täcker ju all terroir med ny ek om man inspekterar din lista. 🙂

    Massolino är dock ett riktigt bra exempel på en prisvärd vinbonde och missa då inte deras Vigna Rionda. 2005 har nyligen sänkts på bolaget till strax över 500-hundringen. Jag gjorde ett inlägg om den på min sida, Ultimatewinekick sök under Vigna Rionda.

    Detta vin är i klass med barolos för 1000-lappen!

    Missa inte heller Roangas langhe för under 200 kr i Danmark. Nej, inte Barolo men har allt som en bra basbarolo kräver. Vill även slå ett slag för Fenocchio Barolo Bussia riserva som kostar under 400 kr i Danmark och som är bättre än väldigt mycket.