faustino-reserva-okt-vinbankenfaustino-reserva-vinbanken-okt

Baren Luzia speglar sig i Kreuzbergs forna glans

Favoritmarkera

Den postkreddiga baren Luzia ligger öppen/raserad på Oranienstraße i Kreuzbergs epicentrum, redo för en invasion av klubbkids.

”Zur Dresdener Straße” står det på en bucklig skylt vid Kotbusser Tor. Den pekar rakt in i en pizzeria. Lutad mot skylten sitter ett antal personer som experimenterat med lika delar piercing som rekreationsstimulantia, en perfekt bakgrund för att nu ingå i Berlins infrastruktur. Runt i rondellen virvlar försommarvinden ikapp med eftermiddagsrusningen och oss.

Vi har letat efter gatan som ska husera baren Luzia i trekvart. Den finns, bokstavligen, inte på kartan. Så med tveksamma steg närmar vi oss pizzerians dörr, där en inkastare av något slag står och sopar ner fimpar i en brunn. ”Dresd…” hinner jag säga, innan han med borsten pekar mot en gång som leder in i huskroppen.

På andra sidan möts vi, istället för en influensadrabbad faun, av ägaren till Chapter One Coffee. Efter varsin dubbel espresso letar vi oss vidare bland småbutiker, hål i väggen och spontana trottoarsammankomster innan vi svänger av på Oranienstraße, där Luzia uppenbarar sig.

Mojitos hos Luzia i Kreuzberg

Paraplyer har just börjat vecklas ut över trottoaren, likt pollenstinna blåklockor. Men trots det lätta regnet står Luzias enorma fönster öppna ut mot myllret på Oranienstraße. En halv trappa upp möts vi av tegel. Eller resterna av det. De patinerade väggarna är ett synbart resultat efter den jakt på öppna planlösningar som följde under de allierades flyganfall.

Tänk dig en L-formad lokal med tavlor hängandes på väggarna, smakfull tapetsering, förgyllda speglar och sammetsfåtöljer. Föreställ dig sedan att du möblerar om. Med grävskopa. Du ser hur ramar yr runt i rummet då skopan sveper bort tapeterna, blottlägger rören i taket och delvis demolerar resterande väggpartier. Tja, där har du Luzias ömsinta inredningstouch. Det sägs även finnas ett rökrum och en stege som går upp i taket, Gud vet till vad.

Runtomkring sitter turister i fotvänliga skor samt klubbkids. På uteserveringen läser en starkt påverkad man upp tidningsartiklar för en mycket ovillig publik. Vi slår oss ned i baren och bläddrar i drinklistan. Sidorna i häftet och kvarlämnade kvitton rullar ihop sig i den varma och regntunga luften. Vi beställer utmärkt blandade mojitos, över vilka det bildas små lågtryck. Jag frågar den nyanställde, brittiske, bartendern vad han tycker om stället.

”It works, I guess. But it goes crazy at night”, säger han, medan min far beger sig ut i jakt på kontanter. Ty Berlin, själva navet i tysk effektivitet, har alltjämt en fäbless för kontanthantering i allt från taxibilar till restauranger. Det är gåtfullt. Eller, som bartendern uttrycker det: ”It’s Berlin…”.

Så är min far tillbaka och vi dricker våra mojitos framför en vägg som är målad i guld och täckt med gotiska gatumålningar av lokale konstnären Chin Chin. Lika delar dystopi som indie. Som Ramones Blitzkrieg Bop.

Luzia

Profil: Bar. Tema: slaget om Berlin.
Adress: Oranienstraße 34, Berlin.
Klientel: Par, klubbkids, en och annan turist.
Vinlista: Nej.
Typsituation: Den starkt påverkade mannen på uteserveringen tar kreditkort, cash, det mesta faktiskt. “Fuck all”, sedan sjuttiotalet, säger han.
Betyg: 4 av 5.

Lämna ett svar

  1. Bo Retz
    10 maj 2015

    Jag känner igen lokalen.Mojitosen var utmärkt!
    Byggarebo