Indio Kitchen – Stockholms första Nikkeirestaurang

INDIO KITCHEN RECENSION I april utökade produktionsbolaget Indio verksamheten, inte med webb eller jeansproduktion, utan med mat. Resultatet är Indio Kitchen, en mix mellan japansk kokkonst och peruanska råvaror, något som i folkmun benämns som Nikkei.

Lokalen är svept i betong och möblerad med enkla träbord, flankerade av svarta stolar som står stramt uppradade runt det öppna köket/bardisken. Som vilket sushihak som helst, med andra ord. Borden är dukade med sojaflaskor samt fat för wasabidopp och drinkmenyn toppas av saké.

Vi slår oss ned helt nära dörren och beställer miso-soppa till förrätt. Miso-soppa utan tofu, det vill säga, men med chili, rödlök och lime. En likväl helvetisk som himmelsk anrättning som blir min introduktion till Nikkeiköket.

Nikkeiköket uppstod som så mycket annat gott av invandring. Under slutet av 1800-talet emigrerade mängder av japaner till Peru för att jobba inom jordbruket. Med sig tog man sina recept och när dessa applicerades på peruanska råvaror bröts ny kulinarisk mark.

Det japanska kökets inflytande har varit starkt i Sverige, allt sedan Mr Miyagi lärde oss att äta flugor med ätpinnar i Karate Kid till den strida ström av makirullar som konceptutvecklare på Kungsholmen sätter i sig. Det peruanska inslaget har däremot inte vuxit nämnvärt sedan Simon & Garfunkles El Condor Pasa, trots att de fick oss att välja en framtid som hammare snarare än som spik.

Indio Kitchens Nikkeimeny

Vid närmare betraktelse består drinklistan på väggen förutom av saké även av Cerveza och cava. Vi beställer 2012 Privat Cava Reserva Brut, vilket serveras i smäckra glas som hämtade ur Brideshead Revisited, och ser menyer singla ner på vårt bord. De listar otippade smakkombinationer som makirullar (som här heter enrolladas) med sötpotatis, peruansk pesto och koriander, lobster rolls och ceviche. Köket rattas av Gian Luca Montero, senast från East.

Resultatet av fusioner är inte alltid något önskvärt, exempel på detta är atombomben och rapcore-bandet Crazy Town. Men Indio Kitchen lyckas förena två matkulturer på ett lika varsamt som vårdslöst sätt. Deras Spicy aji tuna, med rocotoemulsion, sötpotatischips, avokado, gurka, gräslök och solovitlök hör till det godaste jag smakat i år.

Vi äter dem glupskt och sippar vårt ekologiska vin, 2014 Domaine de Majas, i samma takt. Sedan kastar vi oss över Salmon fumao, en mix av sotad lax, picklad rödlök, sparris, ärtskott och peruansk pesto. Den drunknar en smula efter den kryddiga inledningen, men vi håller den ändå högt. Någonstans här smyger sig även en assiett färsk pilgrimsmussla med wasabi och ingefära in – lika mör som en klunk vatten.

Sist ut serveras en skål ceviche, en syrlig och rå fiskpyttipanna, kan man säga. Serverad med rostade majskärnor, pilgrimsmussla och bläckfisk. Rätten tillagas genom att färsk fisk marineras i citron eller lime. Och här är den kryddad med bland annat koriander, peruansk chili och rödlök. En utmärkt förrätt, slår det oss något försent. Men den är perfekt icke-tillagad.

Indio Kitchen är ett välkommet tillskott i Södermalms kulinariska fauna.

Indio Kitchen

Profil: Nikkeirestaurang.
Adress: Kocksgatan 52, Stockholm.
Klientel: Södergrannar.
Vinlista: Kort och blandad.
Typsituation: Jag ligger vaken hela natten efter besöket och tänker på undret i att rostade majskärnor inte förvandlas till popcorn.
Betyg: