Cortona DOC - en del av övriga Toscana
”Det övriga Toscana” (L´Altra Toscana) kallas de vinområden i Toscana som är mindre kända. Under vinveckan Anteprime Toscane blev det även tillfälle att prova vin från dessa spännande appellationer.
Här har ofta sangiovesedruvan fått ta ett steg tillbaka till förmån för franska druvsorter, men vi hittar också udda lokala druvsorter som caberlot, pugnitello, och barsaglina. Dessutom besökte jag platsen där de allra första Super Tuscans, supertoscanarna, såg dagens ljus. Men vi börjar vid en känd turistort, nämligen Cortona.
Cortona DOC + syrah = sant
Nu befinner vi oss i östra Toscana strax söder om Arezzo mycket nära gränsen mot Umbrien. Området är känt för sin vackra natur och har inspirerat både konstnärer och författare. Det var till exempel i Cortona som Frances Mayes roman ”Under Toscanas sol” utspelar sig. Fortfarande tillbringar den amerikanska författarinnan flera månader om året i just här.
Appellationen Cortona DOC är känd för sina eleganta syrahviner med inslag av kryddor och mogen frukt men även tydliga tanniner. Det är oklart när de första syrahdruvorna kom hit. En del tror att det redan var under Napoleons inflytande i början av 1800-talet. Andra menar att det dröjde ytterligare hundra år. Oavsett vilket blev syrahdruvorna en succé just här. Kanske beroende på att klimatet med kalla vintrar och varma blåsiga somrar samt stora temperaturvariationer passar druvan perfekt. Idag upptas 80 procent av vinodlingarna i Cortona DOC av syrah. Fabrizio Dionisio, La Braccesca (Antinori) Baldetti och Stefano Amerighi är några av många duktiga producenter av Cortona DOC.
Orcia DOC -Askungen i Toscana
I sekler levde människorna som bodde i Orciadalen sitt lugna liv där de ägnade sig åt hantverk jordbruk och boskapsskötsel. Både grisarna (Chinta) som nötboskapen (Chanina) kom att bli kända långt utanför traktens gränser. Detta gällde även den goda pecorinoosten gjord på mjölken från de betande fåren. Under mitten av 60-talet skedde en massflykt från landsbygden till städerna, men tack vare sitt gastronomiska anseende, sitt vackra läge och turismen har området blommat upp. Idag är Orcia ett av världens mest fotograferade jordbrukslandskap. De pittoreska småstäderna finns sedan 2004 på UNESCOS världsarvslista. Sist men inte minst har man äntligen kunnat satsat på vinodling i större skala.
Appellationen Orcia DOC föddes så sent som 2000. Ungefär samtidigt hade en klimatändring gjort att de tidigare så besvärliga frostattackerna på våren mer eller mindre försvann. Nu kunde man satsa mer på vinodling i större skala. Vinerna klassas antingen som Orcia eller Orcia Sangiovese. De måste innehålla 60 alternativt 90 procent av huvuddruvan (sangiovese). Men det är de övriga tillåtna druvsorterna som öppnat vägen för intressanta druvkombinationer. Konsortiets färgstarka president, Donatella Cinelli Colombini, har till exempel valt att i sitt vin Cenerentola använda den gamla toscanska druvan fogliatonda som numera ingår i det toscanska druvarvet. Druvans namn betyder runda blad viket skvallrar om utseendet. Det är en tålig druva som tillför aromer och elegans till den mer kraftfulla sangiovesedruvan. Smaken är fruktig med blommiga och lite kryddiga inslag.
Inklämt mellan finare appellationer
Även namnet på vinet har också sin historia. Cenerentola är det italienska ordet för Askungen. Orcia DOC ligger inklämt mellan de betydligt äldre och ”finare” appellationerna Brunello di Montalcino och Vino Nobile di Montepulciano som båda tillhör den högsta kvalitetsklassen (DOCG) Därför har Donatella sett en symbolisk likhet mellan Askungen (Orcia) och hennes båda ”systrar” som hon nu utmanar bland annat med hjälp av just druvan fogliatonda. Tillsammans med sangiovese får de oanade superkrafter. Askungen gifte sig som bekant med prinsen i sagan. Cenerentola gifter sig också. Gärna då med en av de goda peccorinoostarna från Pienza
Bland övriga producenter i Orcia, förutom Donatella Cinelli Colombini, kan nämnas Poderino, Bagnaia, Atrium, Le Buche och Val d´Orcia Terre Senesi.
Valdarno di Sopra DOC har viner för alla smaker
Här kan man verkligen tala om ett spektrum av både vinstilar och druvsorter. Appellationen ligger i provinsen Arezzo och även här är flera av druvorna internationella. Men här finns också en av Italiens mest ovanliga druvsorter. Den kallas caberlot och är resultatet av en spontan korsning mellan cabernet franc och merlot. Druvan hittades första gången i en vingård i Padua i nordvästra Italien. Ingen kände till den sedan tidigare. Bettina och Wolf Rogosky på Podere Il Carnasciale nordost om Siena blev dock mycket intresserade.
Efter den svåra frosten 1985 hade alla deras olivträd frusit och de bestämde sig för att plantera caberlot i den före detta olivlunden året därpå. Det var ett djärvt projekt. För att ge vinodlingen en bra start grävde de för säkerhets skull ner en flaska Sassicaia (!) under den första caberlotplantan. Vilken effekt denna hade må vara osagt men druvorna trivdes i alla fall. Efter Wolfs bortgång är det Bettina och hennes son Moritz som driver verksamheten vidare. Under resans gång har de lärt känna caberlotdruvan. Är det till exempel ett svalare år får vinet mer cabernet franc-karaktär. Eftersom caberlot har visa problem med att hålla syran sedan den mognat måste de också vara extra uppmärksamma vid skörd.
Caberlot är ovanligt
Podere il Carnasciale gör två viner på denna druva. Första vinet heter Il Caberlot och buteljeras ofiltrerat efter 18 månader på franska ekfat. Därefter väntar en lagringstid på 16 månader. Det säljs endast på magnumflaskor (utom till utvalda restauranger). Andravinet heter Carnasciale. Här gäller 6 månaders lagring på vanliga vinflaskor efter buteljeringen. I smaken finner man inslag av vinbär, läder och kryddor. Tanninerna är tydliga men inte aggressiva. På flaskorna står det IGT eftersom caberlot är så ovanlig att den inte ens finns med bland alla de tillåtna druvorna i Valdarno di Sopra DOC.
Manucci Droandi är en annan producent i Valdarno di Sopra som också intresserat sig för lite ovanligare druvor (också IGT). Han odlar förutom fogliatonda, pugnitello och barsaglina. Pugnitellodruvan tillhör precis som fogliatonda Toscanas historiska druvarv. Druvan har sitt ursprung i Massa Carrara som ligger mellan Genua och Florens. Namnet har den fått för att klasen liknar en liten knytnäve (pugno). Färgen på vinet är klart röd med lite violetta toner. Vinerna blir ganska alkoholrika med bra syra och moderata tanniner. Barsaglina druvan ger mörka viner med inslag av bär och violer. Den har tydliga tanniner. Även om Droandi har den som ensamdruva är den vanligare i druvblandningar.
Producenten Petrolo är den mest kända producenten när det gäller Valdarno di Sopras DOC-klassade viner. Villa Galatrona gjord på merlot tillhör den absoluta toppen bland de internationella druvsorterna. Föredrar man sangiovese kan man välja mellan deras Bòggina A eller Bòggina C. Båda kommer från den över 70 år gamla vingården Bòggina men de har vinifierats på olika sätt. A står för amfora medan B står för classic. Amforavinet har sex månaders lagring på stora amforor i terrakotta medan Bòggina C lagrats 18 månader på franska ekfat. Personligen föredrar jag A med sin lite rökiga mineralkaraktär. I C är det mer torkad frukt, körsbär och mörka bär och som dyker upp. Men det är inte fel det heller. Om ni undrar över om det finns någon Bòggina B är svaret ja. B står för bianco vilket skvallrar om vinets färg.( fast egentligen är den mer åt det halmgula hållet) Druvsorten är trebbiano med två års fatlagring och ytterligare drygt ett år på flaska. Jag har tyvärr inte provat vinet själv men det räknas till de bästa vita vinerna i Toscana.
Carmignano DOCG – Den första supertoscanaren
Vill man spetsa till det skulle man kunna säga att det var i Carmignano som de första supertoscanarna såg dagens ljus. Detta tack vare Katerina av Medici som levde på 1500-talet. Hon var en adelsdam från Florens som senare blev drottning av Frankrike. Genom henne skedde ett ömsesidigt kulturellt utbyte mellan de båda länderna. Bland annat uppskattade hon de franska vinerna så mycket att hon introducerade cabernetdruvorna i Toscana. Närmare bestämt till området strax väster om Florens där Italiens minsta DOCG, Carmignano, ligger. Fortfarande kallas cabernet lokalt för uva francesca- den franska druvan
Familjen Medicis avtryck i historien gör sig också påminda när jag besöker den storslagna Villa” La Ferdinanda” på Tenuta di Artimino. Villans nuvarande ägare Anabela Pascale har nämligen bjudit in till vinprovning i en av de vackra salarna. Storhertigen Ferdinand I av Medici lät uppföra villan som ett jaktslott år 1596. Fyra år senare stod byggnaden klar. Populärt kallas det för ”villan med de hundra skorstenarna”. Anledningen till de många eldstäderna var att Medicifamiljen led av gikt och därför behövde varmt i alla sina rum.
Ett "stulet" vin
Enligt appelationsbestämmelserna måste vinerna i Carmignano DOCG innehålla minst 50 procent sangiovese och mellan 10–20 procent cabernetdruvor. Förutom sina röda DOCG viner produceras här också två DOC: rosévinet- vin ruspo och dessertvinet vin santo di Carmignano. Ruspo betyder ”stulet” och vinet har sitt ursprung från de vinskvättar som vinarbetarna efter pressningen lyckades smussla undan innan vinet skulle levereras till godsägaren.
Vi provar fyra årgångar av Poggilarca Carmignano DOCG och tre av Grumarello Carmignano Riserva DOCG. De är båda typiska för Carmignano, gjorda på den klassiska blandningen av sangiovese och cabernet sauvignon samt lite merlot. I Grumarello ingår även syrah. Mörka bär, tobak, kryddnejlika och läder trängs i glasen. Bland de provade årgångarna visade 2015 redan upp bra mognad Det varma 2018 har också god tillgänglighet. Däremot behöver både 2016 och 2017 längre tid på flaskan.
En annan klassisk producent i Carmignano är Capezzana. De äldsta noteringarna om Capezzana ligger 1200 år tillbaka i tiden ,vilket gör egendomen till en av Toscanas äldsta. Inflytelserika namn som Bourbon, Rothschild Medici återfinns i ägarhistorien. På 1920 talet köptes egendomen av den nuvarande ägarfamiljen Conte Contini Bonacossi. Idag drivs den vidare av de tre syskonen Beatrice som är försäljningschef, hennes syster Benedetta som är vinmakare samt brodern Filippo som svarar för ekonomin och olivoljeproduktionen. Jag möter dem på Cibrèo i Florens där de tre syskonen har arrangerat en vinprovning med passande maträtter.
Villa di Capezzana är flaggskeppet bland deras viner. Det görs på 80 procent sangiovese och 20 procent cabernet sauvignon som lagrats på fat 12–16 månader. I smaken hittar man körsbär, mynta, tobak och lite jordiga toner men även kryddor. Eftersmaken är lång. Det är vin som både är gott att dricka nu, och värt att vänta på. Jag provade både årgång 2018 och 2012. I den senare var tanninerna precis så behagligt mjuka som man kan önska. Båda passade utmärkt till den lena potatis och ricottapuddingen som serverades med en smakrik köttragu.
Fat av kastanj
Ghiaie della Furba klassas däremot som IGT. Här har man valt att ha 50 procent cabernet sauvignon och vardera 25 procent syrah och merlot. Ett mjukare vin i sin stil med fin frukt och lagom fyllighet. Vinet smakade alldeles utmärkt till det grillade köttet som serverades.
Under provningen hamnade jag bredvid Benetdetta som är Capezzanas vinmakare. Hon berättade om det noggranna arbetet som föregår deras söta vin santo. Från och med skörden i september går hon ”all in” och följer druvornas utveckling som vore de hennes små bebisar. Druvorna torkas på stråmattor i luftiga lokaler. Varje dag kontrollerar Benedetta att temperaturen är perfekt och det inte bildas fukt. Ibland öppnar hon ett fönster för bättre ventilering. Hon vågar inte lämna gården förrän efter pressningen som sker i februari. Musten som består av 90 procent trebbiano och 10 procent, san colombano lagras sedan på små fat av kastanj eller körsbärsträ i minst fem år. Av 100 kilo druvor återstår sedan endast 15 procent! Koncentrationen i vinet är storslagen och balansen mellan syra och sötma är imponerande. Sockerhalten ligger nämligen på hela 290 g per liter men det märks inte. En fantastisk balansakt. I smaken märks torkad frukt, apelsinskal och lite blomtoner. Ett, visar det sig, perfekt val till den goda apelsintårtan som serveras som avslutning på lunchen. Benedetta har lyckats utmärkt med sina ”barn”.