Bordeaux 2012 - en förtjusande, lätt, charmig och fin årgång

Vinproduktionsanläggningen på Cheval Blanc, Saint Emilion. Foto: Johan Magnusson den 10 april 2013.

Dagens gästskribent är Johan Magnusson, grundare och ägare till Magnusson Fine Wine samt av Sveriges Handelskamrar förordnad värderingsman för vin och destillat. För Vinbankens läsare har Johan skrivit en heltäckande artikel om årets primörprovning av Bordeaux 2012. Vinbanken är verkligen mycket glad över att Johan som är en av Sveriges vassaste bordeauxkännare vill dela med sig av sina intryck från den, i sitt sammanhang, viktiga primörprovning.  Och kanske får ni som precis som några av oss har satt Bordeauxvin på vänt till fördel annat, nytt intresse. Välkommen och orden är dina Johan Magnusson!

Primörprovning
Att prova primörviner är något av det roligaste som finns. Varje år, sedan 1996, åker jag till Bordeaux en vecka i april för att prova vinerna som skördades året innan. Det är under denna vecka som vinerna för första gången bjuds ut till provsmakning för journalister och vinhandel. I branschen är tillfället känt som ”primörprovningen”.

Primörprovningen i Bordeaux har för mig blivit till en ritual eller högtid lika viktig som jul, påsk och midsommar. I år ville jag aldrig åka hem och inte var det för det vidriga vädrets skull – det regnade och stormade i stort sett varje dag. Nej, anledningen var den härliga stämningen mellan oss 110 vinskribenter. Alla ser fram emot denna vecka och för varje år blir vi ett år äldre och förhoppningsvis visare. Arrangören Union des Grand Crus de Bordeaux fyllde därtill 40 år i år och några av provarna hade varit med från start.

Nye presidenten Olivier Bernard från Domaine de Chevalier berättade att totalt 6 000 professionella (media och vinhandel) besökte 2012 års primörvecka vilket är bra för ett år som också arrangerar vinmässan VinExpo i juni. Union des Grands Crus de Bordeaux är en sammanslutning som består av 134 egendomar. Tillsammans representerar de 5 000 hektar, över 2 500 anställda och en gemensam årsproduktion nära 32 miljoner flaskor. Uppskattat försäljningsvärde på vinerna är omkring 3 miljarder svenska kronor!

Vinskribentruppen är bred och det asiatiska deltagandet har inte mattats av då det är i Kina framtiden ligger försäljningsmässigt. Mina kollegor från bland annat Hong Kong, Shanghai, Singapore och Australien vittnar alla om att vinintresset hos de kinesiska konsumenterna bara sett sin början. Utvecklingen innebär att kunskapsnivån hela tiden höjs hos de kinesiska konsumenterna vilket leder till fler men mer nogräknade köp hos vinhandlarna.

Bordeaux 2012
Årgång 2012 har sin alldeles speciella stil och karaktär och som vanligt bryter den mot alla föregående år. En årgång är aldrig identiskt med någon annan. När vi kom florerade ryktet att kvaliteten inte alls var god men denna hörsägen var överdriven. 2012 är vingårdsarbetarens årgång vilket innebär att det var i vingården de viktigaste besluten togs. Vädret utmanade de ansvariga vid flera tillfällen, inte minst på våren då fruktsättningen blev dålig vilket i sin tur medförde lägre skördevolymer än normalt. Utmaningarna på fälten medförde att arbetsinsatsen i vingården blev mer omfattande än vanligtvis annars – flera egendomar engagerade fler medarbetare under andra tider på året än just vid skördearbetet då arbetsinsatsen annars brukar vara som störst. Att bedöma skördetidpunkten var också ett svårt beslut, främst för dem med någon eller båda cabernet-druvorna. Båda mognar sent och för att inte riskera den redan begränsade volymen tog en del slott beslut att skörda tidigare än önskat – i vissa fall borde nog cabernet sauvignon och cabernet franc ha fått hänga kvar och mogna ytterligare någon vecka.

Bild:
Det operativa ledningsteamet på Château Pichon-Longueville, Pauillac är nöjda med årets viner. Från vänster: Jean-René Matignon, maître de chai, Marie-Louise Schÿler, kommunikationsansvarig och Christian Seely, direktör.

Foto: Johan Magnusson den 11 april 2013.

Förutsättningar för en perfekt årgång
Man talar om att fem förutsättningar ska uppfyllas för att en perfekt årgång ska kunna bli till och i år uppfylldes tre av dem (de tre sista). De fem villkoren är:

1. Tidig och snabb blomning för att få igång en god fruktsättning vilken tillser tillräcklig skördevolym och förenklar en jämn mognad.
2. En lätt återhållsam vattentillgång under fruktsättningen för att öka druvornas framtida tannininnehåll och för att förhindra att de unga druvorna växer sig för stora.
3. Låg men kännbar vattentillgång precis före färgförändringen i druvan för att sedan stoppa vinrankans tillväxt helt.
4. Optimal funktion för bladverken fram till skörd utan att vinrankan på ett betydande sätt börjar växa igen, allt för att druvan ska mogna så bra som möjligt.
5. Bra väder under skördeperioden som också möjliggör skörd av sent mognande delar av vingården och sent mognande druvsorter för att de ska nå sin topp utan risk för röta eller utspädning av vatten.

Ägaren till Château Ausone i Saint Emilion – Alain Vauthier

Min slutsats
Personligen tycker jag om årgången för vad den är: en lätt och charmig upplaga utan större extraktion med alkohol kring 12,5 och 13 procent. Årgången påminner om hur Bordeauxvinerna smakade förr och just de lägre alkoholhalterna är välkomna. Det är något befriande över att hälla vin i sitt glas som inte tyngs av för mycket alkohol för att istället smaka en mer fräsch karaktär.
Förutsättningarna innebar att vinmakarna inte kunnat extrahera lika mycket som vanligt eftersom druvorna i sig var lättare och finare. Extraktion ger kraft, tyngd och smakrikedom och för att skapa balans i årgång 2012 (mellan alkoholhalt och kvalitet) gick det inte att extrahera för mycket ur skalen. Vinerna skulle då ha fått för torra tanniner.

Nå – så med vilken eller vilka årgångar kan man då jämföra 2012? Med min erfarenhet kan jag inte egentligen inte likna 2012 vid någon annan men det är klart att just lättheten påminner om 2002 som gav viner vilka är förtjusande att konsumera just nu. Men 2012 är ändå i mitt tycke en bättre årgång än 2002 eftersom den har mer kraft.

Vad säger andra
Det är naturligtvis svårt att vara precis i ett så tidigt skede som detta och många skribenter har redan publicerat sina omdömen. Jag har bland annat läst vad de skrivit på www.wine-searcher.com där man i mycket svepande termer talar om karaktären av vinerna från olika appellationer. Vinerna från Margaux är bättre än de från Saint Julien och så vidare. Min uppfattning är att det inte går att vara så generell – nuförtiden finns det inte så stora skillnader i karaktären mellan olika appellationer utan olikheten ligger mera i den enskilda vingårdens kapacitet att göra urval från arbetet i fälten fram till vinifiering i källaren.

Personliga favoriter
Hittar jag just nu bland de bra cabernet-vinerna på vänstra stranden och bland vissa av merlotproducenterna på den högra (Alain Vauthier på Ch. Ausone har producerat fantastiska viner utifrån årgångens förutsättningar – han vet hur man tillverkar bra vin). Samtidigt som det är merlot-druvorna som uppvisar de bästa värdena är det således mycket möjligt att årgångens framtida omdömen från den högra stranden kommer vara bättre. Också de vita torra vinerna från Péssac-Léognan är köpvärda och självfallet några av de röda.

Själv kommer jag att köpa primörviner av denna årgång och som vanligt blir det samma sorter som föregående år. Det finns något fint i att följa ett vin från en och samma egendom genom åren och man får ett annat förhållandesätt till årgångarna.

2012 är en lätt, charmig och förtjusande årgång som kommer att mogna tidigt. Den besväras inte av hög alkoholhalt eller för mycket extraktion, det är utan tvekan en årgång med en fläkt från förr. Dessutom kommer priserna att gå ned och därmed framstå som resonabla.

Bild ovan:
Ägaren till Château Ausone i Saint Emilion – Alain Vauthier – kan vara nöjd med 2012.
Foto: Johan Magnusson den 10 april 2013.

Marknaden och förväntad prissättning
Försäljningen är redan igång och priserna har öppnat ned jämfört med 2011. Den globala ekonomin är fortfarande skakig och därför är det klokt att sänka priset som många nu gjort med upp till 20–30 procent. Mycket av årgång 2011 ligger också osålt. Vi börjar således komma ned på resonabla nivåer och haussningen av 2009 och 2010 är ett minne blott – men så är det ju också fantastiska viner.

Lista över favoriter, just nu
Nåväl, vilka är vinerna att rekommendera för denna årgång? Vilken strategi ska jag ha i mina köp? Givet att priserna går ner så tycker jag årgången är köpvärd och personligen fortsätter jag köpa de viner jag införskaffat av tidigare årgångar – det är ändå en stor del av charmen att följa ett visst vin genom åren. De vingårdar som haft råd att lägga resurser på vingårdsarbetet är vinnarna. Det handlar alltså om de etablerade egendomarna och de stora slottens årgång!

De stora vinerna (med högst klassificering är Pétrus, Cheval Blanc, Ausone, La Mission Haut-Brion, Haut Brion, Margaux, Lafite Rothschild, Mouton Rothschild och Latour) är som vanligt köpvärda i perspektiv men vilka sorter är värda att leta efter bland de andra?

Bild:
Nya amforor på Château Pontet-Canet, Pauillac. Foto: Johan Magnusson den 11 april 2013.

St Estèphe
Cos Labory
Phélan-Ségur

Pauillac
Batailley
Grand Puy LacosteLynch Bages
Pichon-Longueville med sitt andravin Les Tourelles
Pichon-Longueville
Pontet Canet
Le Petit Mouton de Mouton Rothschild

Saint Julien
Gloria
Gruaud Larose
Léoville-Barton
Léoville-Poyferré
Talbot

Margaux
Giscours
Palmer
Rausan-Gassies
Rausan-Ségla

Pomerol
Certan de May
La Conseillante
Petit Village

Saint Émilion
Belair-Monange
Canon
Figeac
Haut-Simard
La Tour du Pin
Quinault L’Enclos
Troplong Mondot
Trotte Vieille

Pessac-Léognan (Graves) – röd
de Fieuzal
Haut Bailly
Smith Haut Lafitte
Domaine de Chevalier

Pessac-Léognan (Graves) – vit
Carbonnieux
de Fieuzal
Malartic-Lagravière
Olivier
Smith Haut Lafitte
Domaine de Chevalier

Avslutningsvis
Nå, så provar jag vinerna blint undrar du? Ja, det är klart – blindprovning är den bästa metoden för att verkligen ta reda på vad man tycker. Om man vågar vill säga – vågar vara ärlig mot sig själv. Men det är klart – lite kalibrering måste man idka. Det finns viner som är helt igenom otillgängliga och mycket griniga som unga och trots att jag nu provat primörer i sexton år så har jag inte lärt mig att avkoda alla stilar och hur vinerna uppträder som unga för att bli fantastiska med lagring. Andra referenser har mina kollegor i skribentgruppen David Peppercorn och John Salvi – de har varit med sedan början av 1960-talet och är således uppe i femtio årgångar.