Laddar annons
17 Aug, 2013

Tidskrävande att jobba med vin på Maldiverna

Miguel Cruz Liljegren - chefsommelier på NIYAMA by PerAQUUM

Den gamla klyschan om tidsbrist har tillslut gjort sig gällande även för mig. Det här blir mitt sista inlägg för Vinbanken i den regelbundna form som jag skrivit i snart två år. Jag befinner mig nämligen sedan två månader tillbaka på en ö stor som fyra fotbollsplaner, mitt i indiska oceanen. Här lever jag och arbetar i det antika örike som kallas Maldiverna. Som chefssommelier för tre restauranger ett flertal barer och värdens första undervattensklubb blir det tyvärr inga tidsluckor för skriverier.

 

Men lite tid över finns de alltid. Då bjuder naturen på morgonsim med sköldpaddor och delfiner, lunchcigarr i den vita krämiga sanden och andra nöjen som förtjänar er avund. Här lever jag som en Robinson Cruz, visserligen i modern tappning.

 

För ögat är Maldiverna ett tropiskt paradis på jorden. Det är inte konstigt att den ryske affärsmannen betalar tusentals dollar per natt för att få komma hit och ta del av lyxen och överflödet som erbjuds. På Maldiverna skiner solens strålar starka och jag ser med egna ögon hur pengar sköljer in i landet, och det har det faktiskt alltid gjort. De gamla sjöfarande araberna, som Ibn Battuta, kallade Maldiverna för "the money islands" på grund av de många snäckor som sköljdes upp på stränderna, snäckor som under medeltiden användes som valuta i stora delar av värden.

 

Men bortom resekatalogernas paradisiska bilder, undervattensnattklubbar och pinot grigio på glas finns ett annat Maldiverna. Ett Maldiverna du inte ser när du söker #Maldives på Instagram eller talar med kollegan som har vart där. Men det är samma Maldiverna båda två och ibland kolliderar de i något som bör vara kulturkrockarnas big bang. Som när Maldiviska kvinnor i fulltäckande svarta kläder silar ut stenar från stranden där ryska kvinnor sippar Cristal, topless. Ett enda glas av den drycken kostar här mer än den genomsnittliga månadslönen för Maldivier, vilket är 300 USD.

 

Maldiverna konverterades från Buddism till Islam redan på 1100-talet, de som vägrade avrättades givetvis. Men förutom det har Islam på Maldiverna vart av den mjukaste och öppnaste av sorter. Personligen tror jag att Saudiarabien med sin höga marknadsförings budjet till förmån av ett mycket mer bakåtsträvande och råare Islam ligger bakom de händelser vi sett här nyligen. Exempelvis i våras då en ung kvinna våldtagen av sin styvfar piskades offentligt till följd av att man börjat snegla mot Afghanistan och Saudiarabien för laglig inspiration.

 

Sommelierens utmaning - arbete i muslimskt land

Det är en stor utmaning att jobba med alkohol i ett muslimsk land. Speciellt på en liten ö i indiska oceanen. Profeten Muhammad föredrog som ni känner till alkoholfria alternativ, framför både Bordeaux och Bourgogne. Vid ett tillfälle ska han ha yttrat att vin minsann är självaste roten till all ondska.

 

Det med den bakgrunden som jag blir betraktad av lokalbefolkningen här, visserligen knarklangare, men också ekonomiskt viktig. 90 procent av Maldivernas skatteintäkter kommer ifrån turism och cirka 25 procent av detta är alkoholdrycker. När så mycket pengar är inblandade är det svårt att förbjuda alkohol på resort, faktiskt ett förslag som låg uppe för inte länge sedan.

 

Troligtvis finns det inte skrivet särskilt mycket om hur vinhandel på Maldiverna går till, särskilt inte på vårt kära modersmål. Så jag tänkte berätta lite för er hur det ligger till. På Maldiverna råder alkoholförbud, enbart på resort runt om i landet får alkohol konsumeras. Maldivier får däremot inte dricka, även fastän många vill. Det sägs att en flaska illegal vodka kostar 250 USD på huvudstaden Male. Drogmissbruk är utbrett bland de unga.

 

Ett 10-tal vindistributörer verkar på Maldiverna, några har sitt säte i huvudstaden andra så långt bort som Indien eller Dubai. Distributörerna har det inte häller lätt. Med 50 procent skatt på inköpspriset tvingas de sälja till överpris för att gå runt. Som tur är förväntar sig turisterna att priserna är höga på de över 200 resort som finns utspridda över öriket. Jag uppskattar att omkring 50 av dessa har en eller flera ö-sommelierer som råder över utbudet.

 

En duktig sommelier kan få tag i nästan vilket vin han vill här. Och som tur är har många resors även kunder som vill spendera. Min sommelier kollega Nilesh Bootun på femstjärniga Anantara Kihavah berättade för mig nyligen att han serverar Chateau Lafite nästan dagligen. Bland bättre viner är det mestadels den typen av klassisk och erkänd kvalitet som du finner här. På vissa resort i överflöd, som på Conrad Hilton där du bland annat finner en full vertikal av Mouton Rothschild ända bak till fantastiska 1945.

 

Personligen sitter jag nu i vinkällaren på NIYAMA by PerAQUUM, mitt kontor de senaste 2 månaderna. Vårt resort ligger 45 minuter med lufttaxi söderut från huvudön Male och öppnade 2011. Vi är femstjärniga och konkurrerar med de mest exklusiva. Totalt arbetar jag med omkring 270 viner, en liten och väl utvalt vinlista är modernt och många gånger bäst för både gäst och ägare. Nu ska jag hålla en vinprovning med fem gäster från Hong Kong. Hmm, de brukar gilla Bourgogne! Gott.

 

Tillslut vill jag tacka er läsare för alla klick och kommentarer. Ni kommer att fortsätta att skämmas bort med unikt material här på Vinbanken. Vår redaktör Elke Jung förtjänar även ett särskilt tack för att hon lät en ung vinnörd skriva av sig första gången för snart nästan två år sedan. Givetvis blir det lite gästkrönikor senare, men tills dess. Dhanee! (typ hej då, på det maldiviska språket, Dhivehi)