Vin till dessert | Moscatel de Setúbal

Setúbal, Portugal
Ett av mina favoritviner till dessert kommer från Portugal men är varken Portvin eller Madeira. Det underskattade moscatel-vinet från Setúbal har en intensivt söt och hjortron-liknande smak som passar till en myriad av snask och söta bakverk.

Populärt med Moscatel de Setúbal — på 1700-talet

Säkert känner du till att La Mancha i Spanien är världens största vinregion, men visste du att det var halvön Setúbal som höll titeln på 1700-talet? Det var en guldålder för starkviner generellt och som vanligt var de europeiska hoven trendsättare. Det sägs att Louis XIV (1638-1715) importerade vin från Setúbal när det nalkades svängom på hans dekadenta slott i Versailles.

Moscatel de Setúbal — specialist bland starkviner

Moscatel de Setúbal är en mycket mer specifik produkt än sina kollegor Portvin, Sherry och Madeira. Bristen på variation i uttryck kan vara anledningen till att vinet inte tas lika seriöst. Enligt Jaime Quendera på det lokala kooperativet Adega de Pegões (samt även Casa Ermelinda Freitas) kan det även finnas en annan anledning:

— Förr fanns det bara tre stora producenter, de sålde så bra att de aldrig behövde ägna sig åt marknadsföring, berättar Jaime. Denna brist på historia-byggande har alltså på senare tid visat sig vara ett strategiskt misstag.

Vinregionen Setúbal | Äldst i Iberia?

Setúbal är centralorten och vinregionens huvudstad. Den är belägen på den norra banken av floden Sados mynning, alltså precis söder om Lissabon. En del historiker (ofta Portugisiska) menar att det är platsen där den första druvstocken planterades på den iberiska halvön. Andra historiker (oftast Spanska) säger att det var i Empordà i nordligaste Katalonien. Setúbals bästa vingårdar för druvan moscatel är kullarna mot naturreservatet Serra da Arrábida. De allra finaste gårdarna ligger på sluttningar mot norr, det skyddar druvorna från de heta syd-vindarna och bidrar därför till vinernas friskhet och druvas långsamma utveckling av aromämnen.

Hur tillverkas Moscatel de Setúbal?

Moscatel plockas övermogen, krossas och jäser med skalen i ståltankar. Precis som med Portvin så avbryts jäsningen med ett tillsats druvsprit (77 % alkohol). ”Druvmoset” får sedan ligga och laka ur ända till våren då det pressas och förs över till ekfatslagring. 18 månader är minimum och faten toppas i regel inte upp, vilket låter vinet oxidera snabbare. Normalt krävs inga tillsatser mer än druvsprit och svavel. Vissa varmare årgångar kräver dock en liten tillsats vinsyra.

Moscatel de Setubal | dessertvin

Moscatel de Setúbal är visserligen utmärkta viner till desserter, men jag vill ändå slå ett slag för ung moscatel och salta eller söta såkallade ”petiscos”, alltså Portugisiska tapas. Prova annars till blåmögelost, glassar, kakor och bakelser med inslag av nötter eller ljus choklad; bara fantasin sätter gränser. Tänk på att vinet som grundregel ska vara något sötare än desserten(!)

Våra nordiska hjortron är en oväntad fullträff med Moscatel de Setúbal. Här i sufflé-form

Vinbanken provar och bedömer Moscatel de Setúbal

Välj och vraka, Systembolaget har för tillfället flera Moscatel de Setúbal i utbudet. Nästan utan undantag så får man vad man betalar för, kvalitet och pris går alltså hand i hand.

Alambre 10 years, José Maria da Fonseca (99418) 175 kr för 500ml

Alambre-serien är med sin oöverträffat eleganta flaskdesign och lyxiga vinmakning inget mindre än Moscatel de Setúbals motsvarighet till Rolls-Royce. Denna "10 years" har en medelålder på mellan 10 och 15 år och kan inte annat än få full pott. Ett rejält lyft i aromerna med komplexitet både från druva och ekfat, de båda luxuöst inbäddade i varandra. Alambre-serien är en av få Moscatel de Setúbal som har en tydlig arom av ekfat, något som bidrar till den exklusiva känslan. Det är extremt sällan som en vinregions största producent skeppar de finaste vinerna. Moscatel de Setúbal och i viss mån Sherry är två av undantagen.

Domingos Soares Franco "Colecção Privada" Moscatel Roxo 2006, José Maria da Fonseca (74489) 199 kr för 750ml

"Colecção Privada" Moscatel Roxo har mer syra och nästan dubbelt så hög sockerhalt som Alambre 10 years. Om man blundar doftar det nästan mer som en Tokajer (Aszú-Eszencia) än en Moscatel de Setúbal, så hög är koncentrationen. Vinet är därför kanongott till dina allra sötaste desserter; förhoppningsvis är detta en försmak av den dynamiska framtid som regionen sakta går emot.

Moscatel de Setúbal 2012 (8011) Bacalhôa 109 kr för 750ml

75 centiliter Portugisisk historia kan bli din för samma pris som en slibbig lasagne i city. Druvigheten i det här vinet är efter ynka 18 månader i ekfat dominerande. Den mindre storleken på fatet (200 liter) gör att vinet utvecklas fortare, det är en del av ”hus-receptet” på Bacalhôa. Vinet är aromatiskt och lättdrucket; sött men balanserat och lika gott iskall i solen som lätt svalt framför knastrande eldstad i december.

— Moscatel de Setúbal och andra förstärkta viner har ofta en lite elitistisk aura, många tror att det är viner för ”speciella tillfällen.” Med det här vinet försöker vi förmedla att moscatel även kan vara en kul och kontemporär del av en modern måltidsupplevelse, säger Filipa Tomaz da Costa, vinmakerska på Bacalhôa. En party-moscatel helt enkelt.

Moscatel de Setúbal 2001 (76139) Bacalhôa 204 kr för 750ml

För att verkligen förstå storheten med Moscatel de Setúbal krävs det att man går upp ett steg i pris, Filipa har med sin 2001:a tydligt ändrat växel från föregående vin och förlängt lagringen med hela 900 procent. Dessutom på ekfat som tidigare används för lagring av malt whisky vilket adderar ytterligare en dimension. Vinet har en intensiv doft och smak av hjortronsylt, pepparkaka och saffran. Ett stort vin som kan jämföras med världens bästa dessertviner, priset är med andra ord alarmerande lågt.

Malo Moscatel de Setúbal, Malo Tojo Estate

Det här juiceiga vinet har söt och druvig doft, ett rent och fint exemplar av purung Moscatel. Simmig men lättdrucken med en kortare eftersmak jämfört med Bacalhôa 2012. Malo Tojo Estate har ingen vinimportör i Sverige.

Malo Moscatel de Setúbal Roxo 2009, Malo Tojo Estate

Det här är ett nytt vin från Malo Tojo Estate, lanseras 2016. En extra kryddig moscatel av druvklonen ”Roxo” som ger en djupare färg, högre sockerhalt och mer "röda" smaker. Betydligt rikare än vinet ovan, uppspritning sker med äkta Armagnac vilket ger komplexitet till doften. Samtidigt lite udda att fortifiera med fransk ursprungs-sprit? Smaken är lite ek-bitter, fylligare, och har mer syra och längre eftersmak. Bra, men inte imponerande.

Moscatel de Setúbal, Casa Ermelinda Freitas

Det finns dom som menar att kvinnliga vinmakare ofta skapar viner i en "feminin" stil.  Själv är jag ingen förespråkare av likande tankegångar och med detta vin i åtanke tror jag inte att vinmakerskan Leonor Freitas är det heller. Hon lagrar sin moscatel under 24 månader på samma typ av små ekfat som Bacalhôa. Kanske är det druvornas härkomst som är ansvariga för vinets kraftiga stil. Firman har nämligen sina 20 åriga stockar av moscatel runt byn Fernando Pó, något längre inåt land än vanligt. Jaime Quendera är operativ vinmakare även här.

Moscatel de Setúbal, Adega de Pegões

Kooperativet Adega de Pegões har vart igång sedan 1958 och söker för tillfället efter möjligheter att exportera. Hela 80 procent av de 6 miljoner liter vin som produceras i vineriet dricks upp av Portugiserna själva. Adega de Pegões har 99 vinodlare som var och en har i genomsnitt 11 hektar per odlare. Detta är kooperativets huvudsakliga söta vin, det lagras i 3 år på amerikanska ekfat. Doften är föredömligt aromatisk och munkänslan balanserad. Vinet visar upp att man kan producera god Moscatel de Setúbal även i större volymer, denna i 200 000 flaskor årligen. Vinet har en knäckig smak med toner av apelsinblomma.

Contemporal Moscatel de Setúbal Roxo, Adega de Pegões

Denna Moscatel Roxo lagras i fyra år på amerikanska ekfat. Produktionen är på 20.000 flaskor årligen. Vinet har en ganska dämpad och lite alkoholstark doft. Smaken är medelfyllig och korrekt, men tydligt av en lite lägre kvalitet. Det finns en bitterhet som känns lite onödig.

Lobo Roxo 2009, Agricola Assis Lobo

På firmans etiketter ser man med all önskvärd tydlighet att Agricola Assis Lobo (sedan 2002) är en av de nyaste producenterna i regionen. Familjen Lobo har omkring 60 hektar egna vingårdar, varar 95 procent är blå druvor. Deras Moscatel Roxo spritas upp med Armagnac and lagras i 24 månader på ekfat, däribland fat som tidigare använts för lagring av Armagnac. Det är frågan om ett mycket välgjort vin i en kryddig, söt och djup stil som gör sig bäst till de allra rikaste av desserter. Helt klart den "coolaste" etiketten (en blå arg varg bland annat).

Moscatel de Setúbal 2005, Adega de Palmela 

Kooperativet Adega de Palmela har 300 medlemmar som tillsammans äger 1000 hektar vingård. Som vanligt är produktionen av Moscatel de Setúbal bara en liten del av den totala. Det här vinet ska vara den "finaste" moscatel som produceras av kooperativet. Utpräglat oxidativ stil med en balanserad sötma som gör vinet mer lättdrucket. Vinet har både lyft i aromerna samt i syrorna, viktiga egenskaper som skiljer de lägre från de högre kvaliteterna.

Moscatel de Setúbal Reserva 2008, Venâncio de Costa Lima

Sedan 1914 har det producerats vin under namnet Venâncio de Costa Lima, en regional personlighet och vinproducent som mellan 1930 och 1940 var regionens näst största. Vineriet ligger i byn Quinta do Anjo som annars är känt som hemby för den lokala Azeitão-osten. Med 99 årgångar bakom sig kan man tycka att de borde kunna producera bättre Moscatel de Setúbal än detta. Visst är vinet korrekt i alla avseenden, men producenten bidrar inte på något sätt i arbetet med att premiumisera vinkategorien. Visst ska en av regionens äldsta producenter producera mer personliga viner än kooperativen Adega de Pegões och Adega de Palmela? Men icke!


 

Filipa Tomaz da Costa, vinmakare på Bacalhôa sedan 1983

Läs mer:

Moscatel de Setúbal, Portugals glömda starkvin
José Maria da Fonseca | I Sverige sedan 1979
Portugals vinregioner på tre minuter