Laddar annons
6 Aug, 2011
Uppdaterad: 
6 Sep, 2023

Vinets utsida och insida

Det finns i grunden två förhållningssätt till vin. Status och prestige eller egna upplevelser. Man kan lära sig hur det ”skall vara” där man serverar rätt viner och tycker rätt om dem. Det andra förhållningssättet är att i all enkelhet själv känna efter vad man upplever och sedan subjektivt bedöma vinet.

De händer ibland att någon frågar mig om det vin de drack i lördags och gillade storligen verkligen var bra. De frågar om deras upplevelse är godkänd. Alla ärliga subjektiva upplevelser av vin är alltid godkända. Poängen är att upplevelser av vin är subjektiva. Det är bra att ha ett agnostiskt förhållningssätt till den rätta tron och auktoriteterna. Ett givet vin är olika bra för olika individer.

En extremt mineralisk champagne kan t ex upplevas som helt förfärlig av den som vill ha något mer fruktigt och friskt, för andra är det höjden av finess. En röd Colares är för de flesta svenskar ett förfärligt vin de första 30-40 åren på grund av sina hårda tanniner. Andra ser något riktigt intressant i just det vinet. Det är med viner som med människor, vi upplever dem olika och det är bra att vi gör det. Vi fäster oss vid olika egenskaper. Och i bästa fall utvecklas våra perspektiv under livet på både människor och vin. Egna upplevelser är utvecklingsbara. Status ger inte utrymme för Din egen utveckling.

Det är mycket trendsnack om vin, en variant på status. I huvudsak drivs det av statusjägarna och försäljarna. När man inte kan säga något annat positivt om ett vin så kan man alltid hävda att det är trendigt. Vi har nu under många år haft en rosétrend. Dess ursprung är att det tidigare var helt urusel status för roséviner. Sedan gjordes det massor med bleeding rosé som en rätt just biprodukt vid framställning av bättre röda viner. Många människor som tidigare av statusskäl inte provade roséviner blev glatt överraskade när de upptäckte en hel del nya friska lätta fräscha viner med roséfärg. Nu har det blivit så trendigt att det väldigt ofta skall vara rosé för sin egen skull.

I min smak är det få stilla roséviner som är ett riktigt bra alternativ i något läge, jämfört med de bästa vita eller röda varianterna i samma prisläge. Det är ju inget hinder för dem som verkligen gillar upplevelsen av rosé att servera det ofta. Det är mycket bättre att servera viner man gillar än viner som någon annan som inte är närvarande tycker är fina. Viner är inte fina sig utan i kombination med någon som uppskattar deras tillgångar.

Du själv bestämmer vad det är för egenskaper som Du vill se hos vinet. Det går inte att göra ett subtilt, finstämt vin som samtidigt är mycket kraftfullt mäktigt med hög alkohol. Däremot kan ett mäktigt brutalt rikt ungt vin utvecklas med mognad till ett finstämt och mycket subtilt vin.  Det inträffar t ex ofta för de främsta koncentrerade Shirazvinerna från Australien. När de är 20 år gamla kan de ha vuxit till subtila personligheter.

Unga direkta viner med massor av omedelbara dofter och smaker betyder vanligen mindre utvecklad eftersmak och längd. Häftigt direkt och sedan är det över på några sekunder. Klassiskt strukturerade viner börjar lite försiktigt och blygt och växer till ett vin med stor eftersmak och längd och tonar i flera minuter om Du är öppen för att lyssna till det. Vilket är bäst? Tja, det bestämmer Du själv. Vid olika tillfällen kan det vara helt olika upplevelser Du är ute efter. Själv brukar jag tänka på det som vinets utsida som syns direkt, respektive insida som du måste ha lite tid att upptäcka. En första fråga är om Du är ute efter snygg utsida eller givande karaktär. På något sätt är det samma frågeställning som för människor.  

Ett enkelt experiment för att se skillnaden är att prova en riktigt ung Vintage Port som bara är några år mot en med tjugo års ålder. Den senare måste dekanteras. Ung Vintage har magnifik inbjudande utsida. 20-åringen en betydande karaktär på insidan. Den första är omedelbar och härlig den senare subtil och komplex. Vilket Du tycker är intressantast är Din sak att avgöra, men det är bra att träna upp förmågan till upplevelser av bådas förtjänster.