Det finns i grunden tvĂ„ förhĂ„llningssĂ€tt till vin. Status och prestige eller egna upplevelser. Man kan lĂ€ra sig hur det âskall varaâ dĂ€r man serverar rĂ€tt viner och tycker rĂ€tt om dem. Det andra förhĂ„llningssĂ€ttet Ă€r att i all enkelhet sjĂ€lv kĂ€nna efter vad man upplever och sedan subjektivt bedöma vinet.
De hÀnder ibland att nÄgon frÄgar mig om det vin de drack i lördags och gillade storligen verkligen var bra. De frÄgar om deras upplevelse Àr godkÀnd. Alla Àrliga subjektiva upplevelser av vin Àr alltid godkÀnda. PoÀngen Àr att upplevelser av vin Àr subjektiva. Det Àr bra att ha ett agnostiskt förhÄllningssÀtt till den rÀtta tron och auktoriteterna. Ett givet vin Àr olika bra för olika individer.
En extremt mineralisk champagne kan t ex upplevas som helt förfÀrlig av den som vill ha nÄgot mer fruktigt och friskt, för andra Àr det höjden av finess. En röd Colares Àr för de flesta svenskar ett förfÀrligt vin de första 30-40 Ären pÄ grund av sina hÄrda tanniner. Andra ser nÄgot riktigt intressant i just det vinet. Det Àr med viner som med mÀnniskor, vi upplever dem olika och det Àr bra att vi gör det. Vi fÀster oss vid olika egenskaper. Och i bÀsta fall utvecklas vÄra perspektiv under livet pÄ bÄde mÀnniskor och vin. Egna upplevelser Àr utvecklingsbara. Status ger inte utrymme för Din egen utveckling.
Det Àr mycket trendsnack om vin, en variant pÄ status. I huvudsak drivs det av statusjÀgarna och försÀljarna. NÀr man inte kan sÀga nÄgot annat positivt om ett vin sÄ kan man alltid hÀvda att det Àr trendigt. Vi har nu under mÄnga Är haft en rosétrend. Dess ursprung Àr att det tidigare var helt urusel status för roséviner. Sedan gjordes det massor med bleeding rosé som en rÀtt just biprodukt vid framstÀllning av bÀttre röda viner. MÄnga mÀnniskor som tidigare av statusskÀl inte provade roséviner blev glatt överraskade nÀr de upptÀckte en hel del nya friska lÀtta frÀscha viner med roséfÀrg. Nu har det blivit sÄ trendigt att det vÀldigt ofta skall vara rosé för sin egen skull.
I min smak Àr det fÄ stilla roséviner som Àr ett riktigt bra alternativ i nÄgot lÀge, jÀmfört med de bÀsta vita eller röda varianterna i samma prislÀge. Det Àr ju inget hinder för dem som verkligen gillar upplevelsen av rosé att servera det ofta. Det Àr mycket bÀttre att servera viner man gillar Àn viner som nÄgon annan som inte Àr nÀrvarande tycker Àr fina. Viner Àr inte fina sig utan i kombination med nÄgon som uppskattar deras tillgÄngar.
Du sjÀlv bestÀmmer vad det Àr för egenskaper som Du vill se hos vinet. Det gÄr inte att göra ett subtilt, finstÀmt vin som samtidigt Àr mycket kraftfullt mÀktigt med hög alkohol. DÀremot kan ett mÀktigt brutalt rikt ungt vin utvecklas med mognad till ett finstÀmt och mycket subtilt vin. Det intrÀffar t ex ofta för de frÀmsta koncentrerade Shirazvinerna frÄn Australien. NÀr de Àr 20 Är gamla kan de ha vuxit till subtila personligheter.
Unga direkta viner med massor av omedelbara dofter och smaker betyder vanligen mindre utvecklad eftersmak och lÀngd. HÀftigt direkt och sedan Àr det över pÄ nÄgra sekunder. Klassiskt strukturerade viner börjar lite försiktigt och blygt och vÀxer till ett vin med stor eftersmak och lÀngd och tonar i flera minuter om Du Àr öppen för att lyssna till det. Vilket Àr bÀst? Tja, det bestÀmmer Du sjÀlv. Vid olika tillfÀllen kan det vara helt olika upplevelser Du Àr ute efter. SjÀlv brukar jag tÀnka pÄ det som vinets utsida som syns direkt, respektive insida som du mÄste ha lite tid att upptÀcka. En första frÄga Àr om Du Àr ute efter snygg utsida eller givande karaktÀr. PÄ nÄgot sÀtt Àr det samma frÄgestÀllning som för mÀnniskor.
Ett enkelt experiment för att se skillnaden Àr att prova en riktigt ung Vintage Port som bara Àr nÄgra Är mot en med tjugo Ärs Älder. Den senare mÄste dekanteras. Ung Vintage har magnifik inbjudande utsida. 20-Äringen en betydande karaktÀr pÄ insidan. Den första Àr omedelbar och hÀrlig den senare subtil och komplex. Vilket Du tycker Àr intressantast Àr Din sak att avgöra, men det Àr bra att trÀna upp förmÄgan till upplevelser av bÄdas förtjÀnster.