En Brunelloklassiker som växt till sig

Favoritmarkera

En hemvändande officer från Garibaldis trupper skapade Brunello di Montalcino på 1800-talet och gjorde det berömt i hela värden. Brunellogodset Castelgiocondo har under Frescobaldis kontroll de senaste 30 åren växt från att vara en kraftfull något rustik Brunello till att bli en elegant och mäktig.

Leonardo Frescobaldi visade i veckan upp en radda årgångar av Castelgiocondo Brunello i Stockholm. Sedan 1975 har familjen skött de från början ganska små vingårdarna på detta stora gamla gods. I början ägde man det inte själv. Godset ligger i västra delen av Brunellodistriktet. Där är jorden betydligt rikare och vinerna blir kraftfullare och mäktigare i jämförelse med den sydöstra delen som har lätta jordar. Det kan när allt görs rätt ge ytterst eleganta och finstämda viner med lägre kraft och volym.

Jag minns ännu när jag först gången mötte 1975 Castelgiocondo Brunello. Det var ett stort år och jag var då ytterst imponerad av rikedomen och kraften även om finessen på den tiden inte var lika utvecklad. Redan då fanns en kraftfull struktur som gjorde vinet mycket utvecklingsbart med lagring. Jag konsumerade den senare även som 15åring. 1975 fanns de bara kring 40 producenter, nu är de ca 200, i distriktet och den samlade produktionen var en bråkdel av idag. Då växte alla med lagring. Nu är en del lite trötta redan när de lanseras. Andra är som Castelgiocondo bättre än någonsin med långt livsspann. Spännvidden i Brunello är idag mycket stor, från dyra enkla viner till dyra superbra.

Florensfamiljen Frescobaldi har sedan dess steg för steg nyplanterat och utvecklat odling och hantering av vingårdarna i detta genuina Siennadistrikt. De har succesivt anpassat tekniken till att göra en både mäktig och delikat Brunello. De köpte godset på totalt 815ha 1989. Idag finns de 235 ha vingårdar och de tillhör giganterna i distriktet. I Stockholmsprovningen var det äldsta vinerna 1997 Brunello och 1997 Brunello Riserva. Det första moderna toppåret i Toscana. Vi var fler som tyckte att den ”vanliga” brunellon idag var ännu mer delikat och mogen än samma årgångs riserva. 1997 Brunello var också det mest förtjänstfulla vinet av alla för konsumtion denna kväll genom sin mognadskomplexitet.

2000 Brunello respektive Riservan, föll ut på samma sätt i mitt provningsprokoll. Den ”vanliga” var mogen och elegant med stor längd och rätt imponerande från detta ganska bra år. Riservan kändes i jämförelsen mindre finessrik och mer reserverad och onyanserad. Sedan visade Leonardo Frescobaldi också upp bägge varianterna för det överdrivet varma året 2003. De årets vinkonstverk blev av värmen målade mer en rätt grov stor pensel. Båda vinerna är förvånansvärt balanserade och bra men lite grova i nyanserna och saknar finlir. Stor generös mäktighet på hög volym, men lite klumpigare.
Vid denna tid så ökade man kraftfullt arbetsinsatserna i vingården. Från 2004 och framåt lägger man ned ca 1/3 årsverk per ha för att hela tiden optimera bladverk och växt och skördeuttag för bästa druvkvalitet. Det är ungefär dubbelt så mycket arbete per stock som tidigare. Årgång 2004 är också en riktigt bra årgång för dem som har höga ambitioner i Toscana. Svår men möjlig toppårgång och mycket långlivade viner. De behöver många år till. Idag är Riservan ett steg större vin i alla avseende och målad med en fin impressionistpensel.

En ”vanlig” utmärkt 2005:a Brunello förebådar sedan den utmärkta årgången 2006. Den vanliga Brunellon är påfallande öppen, utvecklad och ljuvlig även om den vinner mycket på lagring. Kommer i maj bland exklusiva viner på Systembolaget för 299 kronor, vilket är mycket prisvärt. 2006 Riserva är vad jag kan bedöma den bästa Brunello Castlgiocondo någonsin gjort. Den behöver många års lagring och är ännu mycket sluten, men har allt på rätt ställe i stor koncentration. Den förefaller kunna nå den ovanliga och storslagna kombinationen av stor mäktighet med finstämd delikatess

Kommentera