Cocktailbaren Hush-Hush i Göteborg

Favoritmarkera

Hush-Hush är Göteborgs svar på brittisk medlemsklubb. Betryggande nog har ägaren erfarenhet av att gömma Prins Harry i en ismaskin.

Det är lönehelg efter en vecka som inleddes med Blue Monday; den tredje måndagen i januari, vilken efter en pressrelease från reseföretaget Sky Travel utnämnts till den mest deprimerande dagen på året. Linnégatan har efter ett ymnigt snöfall förvandlats till en flod av Slush Puppy, som när den senare på kvällen fryser på kommer att ledas via Sahlgrenskas akutmottagning.

F och jag är på väg till den asiatiska restaurangen Dubbel Dubbel då vi överraskas av cocktail hour. Ett snabbt beslut om en fördrink resulterar i att vi landar på den nyöppnade cocktailbaren Hush-Hush.

Bakom dörren breder en lokal ut sig som för tankarna till en brittisk medlemsklubb, eller kanske ett speak easy-hak i förbudstidens Chicago. Framför den öppna baren har ett fåtal loungemöbler placerats ut vid två teakbord och en väggfast soffa i grönt, nött, tyg. Bakom bardisken är väggen svept i Green Fraser Gathering Tartan, vilket för med sig känslan av att sitta i innerfickan på en Harrington-jacka. Något förenklat kan Hush-Hush beskrivas som en kombination av en Aquascutum-butik och en jaktstuga.

I lokalen huserade tidigare ett kafé, och medan bardelen är inredd av en av delägarna (som även driver butiken Phillies design), så är övervåningen orörd. Resultatet är en matsal samt chambre separée i en stil som kan benämnas chabby chic – med sitt blommiga tak, hjorthuvuden och antika lampor. Från fönstret ser du spårvagnarnas tak genom snöfallet.

Prins Harrys borttappade strumpor

Vi slår oss ned vid bardisken, som är i massivt järn, och lyssnar till Frank Sinatras In the Wee Small Hours of the Morning. Mittemot oss balanserar en blänkande sabel på en hylla (vilket kommer att få sin förklaring).

På andra sidan bardisken, bland shakers, muddlers och highballglas, står en nyrakad och välkammad Julio Chang, sobert klädd i vit skjorta, grå väst, fickur samt en prickig slips. Hans bakgrund står att finna på den äldsta medlemsklubben i världen: The Arts Club, på Dover Street i London.

”Jag har faktiskt på mig min gamla uniform från The Arts Club, alla som jobbar där är välklädda. Jag tycker det är trevligt för våra gäster att vi anstränger oss, inte bara med vår personlighet, utan även hur vi ser ut, det ger ett bra helhetsintryck”, säger Julio.

England är en nation som håller i sina traditioner likt fyrtiotalister vid fast telefoni. Här släpper man inte på servicen. Även på små kaféer är det förhållandevis ofta bordsservering.

”De är mer inriktade på att vara personliga i England: Jag heter… jag ska servera er i kväll… Som anställd på The Arts Club måste man vara noggrann med hur man för och klär sig. Det är viktigt att vara välrakad, har man stubb får man en varning. Skäggen som svenska bartenders har skulle man inte acceptera. Det blir också en stor press på ett sådant ställe, medlemmarna har ju trots allt kvalat in”, säger Julio.

Och servicegraden steg i takt med halten av ultramarin i klientelets blod. Ryktet gör gällande att prins Harry fick hjälp att gömma sig från sina livvakter i en ismaskin.

”Prinsen, ja han var lite vild. Harry var ofta på klubben, när han inte var i Afghanistan. En kväll hade han glömt sina strumpor, så han köpte ett par från oss i personalen”.

Spritiga drinkar och nysabrerad cava

Jag beställer en Elderflower Crush, frisk som underkylt regn, med en hint av St. Germain, Hendricks gin, gurksaft, sockerlag, färsk lime och äggvita. F fastnar för en Mary Pickford, som på en bas av rom bygger ett litet torn med hjälp av Marashino och skummad brûlée på ananas, varpå det flamberas för textur.

”Vi har två drinkmenyer, den första innehåller tretton stycken cocktails och växte fram via klassiska drinkar med en svensk touch. Det är mycket bär och fruktjuicer. Vi vill att det ska vara lättillgängligt att prova nya drinkar och lära sig från menyn. Så hos oss värmer man upp med den första listan, sedan vågar man experimentera med en andra. Den är mer baserad på väldigt gamla recept, spritiga drinkar utan limejuice, det man dricker mest utomlands. I Sverige är det fortfarande mycket av en groggkultur”, säger Julio.

Efter våra drinkar beställer vi varsitt glas sabrerad cava. Julio har ett tämligen unikt förhållande till sabrering, detta spektakulära sätt att förkorta bäst-före-datumet på såväl mousserande drycker som fransk högadel. Han finns med i Guiness Rekordbok för sitt flinka sätt att avlägsna glashalsar. Och efter en träningsdag finns ett antal flaskor cava över. Självklart ställer vi upp för att kontrollera huruvida drycken hunnit bli avslagen.

”Ja, jag har rekordet i Guiness Rekordbok för flest sabrerade flaskor per minut: trettiotvå stycken. Men nu har någon lyckats med hela fyrtionio stycken, så jag har börjat träna. Det blir ett nytt rekordförsök 21 mars”.

Hush-Hush

Profil: Cocktailbar.
Adress: Linnégatan 11, Göteborg.
Klientel: Välklädda trettionåntingåringar.
Vinlista: Var god se ”Profil”.
Typsituation: Nästföljande morgon hugger jag korken av en tub Resorb med en sax. Jättefort.
Betyg: 4 av 5.

Relaterad artikel: Taverna Averna – al dente på Tredje Långgatan

Lämna ett svar