Vinbaren Vina på Sofiagatan

VINBAREN VINA RECENSION Vid Greta Garbos torg på Södermalm har en vinkälla stilla börjat porla. Systrarna Lundström, som öppnat vinbaren Vina, slår ett slag för naturvin i små upplagor.

Kastanjerna droppar ner längs Katarina Bangatas allé. De landar mjukt i den bädd av löv jag pulsar fram i, förbi Katarina södra skola, där Greta Garbo var elev mellan 1912 och 1919. Hon tycks ha haft en fallenhet för religion, men varit fullständigt hopplös i addition, något som måste ha grämt henne när oscarsnomineringarna skulle räknas.

Nåväl, hennes eftermäle tryggades med det torg som byggdes till hennes ära, vid vilket vinbaren Vina nu har slagit upp sina portar.

Vinbaren Vina

Vid första anblicken är det ett verb, sprunget ur södermalmsmyllan: att vina. Att dricka vin till, eller ännu hellre som, lunch. Men systrarna Lundströms vinbar, insprängd i ett massivt block av vitt kakel, spänner över ett spektrum av ordklasser. Det känns chosefritt och punkigt, tänker jag, när de första tonerna av Cults You Know What I Mean studsar mellan kakel och flaskor.

Lokalen är i två våningar och inredningen består, förutom av kakel en masse, av vitmålade väggar, omaka pallar, svarta stolar och nakna glödlampor som dinglar över marmorbord. I baren står en låda med gröna äpplen och längre in tittar ägg upp ur en öppnad kartong.

Varje gång en gäst gör entré knarrar det lätt i de nötta golvbrädorna.

Jag pratar naturviner med en av systrarna, Lina, som pluggar till sommelier på Restaurangakademien. Fokus är på europeiska viner, mestadels ekologiska, berättar hon, och baren sportar nio röda och nio vita.

”Folk tycker det är kul att pröva något nytt. Mycket av det vi har finns inte på systemet och vi byter regelbundet ut vårt sortiment, man vill ju inte bli uttråkad. Det enda jobbiga med det här sättet att jobba är att uppdatera menyn”, säger hon och bär fram en ostbricka, tillsammans med ett glas biodynamiskt Barmès-Buecher Riesling 2014.

Dagens urval av ostar består av manchego, brie och en fransk blåmögelost. Marmelad serveras i en kakform. Jag skivar upp, smular loss och sippar – vinet står sig mycket bra på egen hand, men är fullständigt bedårande till blåmögelosten.

”Det här är en av mina nya favoriter”, säger Lina, och serverar mig ett glas Le P’tit Blanc du Tue-Boeuf. Vinet är ekologiskt, som en kravodlad melon, vilket det har en hint av. Efter ett par klunkar hör det även till mina favoriter.

När endast smulor återstår av ostar och kex uppstår en spontan vinprovning. Lina och systern Julia radar upp ett antal flaskor på bardisken: Anima Chenin Blanc 2013, vilket måhända, baserat på smak, silats genom en cowboyhatt samt Jonty’s Ducks Pekin White 2014 och dito rött. De senare är enligt uppgift baserade på druvor odlade av ankor, vilket är en stor bedrift med tanke på att sjöfåglar saknar tummar. Smaken är i alla fall galant, det vita är fruktigt och det röda har toner av kaffe. Rekommenderas varmt. Du som blir nyfiken på att prova Chenin Blanc bör göra det i samband med något från Vinas soppmeny, med tanke på vinets textila kvaliteter.

Vina är ett välkommet tillskott i Södermalms krogflora, och den bredd man visar upp som både lunchhak och plats för fredagens after work innebär att det är min nya permanenta adress.

Fler vinbarer hittar du här:

Nofo Vinbar

19 glas

Vina

Profil: Vinbar.
Adress: Sofiagatan 1, Stockholm.
Klientel: Lunchgäster från kvarteret.
Vinlista: I huvudsak naturviner, nio röda och nio vita.
Typsituation: På vägen hem längs allén möts jag av duvor som håglöst vadar fram bland fallna kastanjer, utan att, likt sina sjölevande släktingar, kunna förädla råvarorna till något av värde.
Betyg: