Antoine Sanzay levererar röd Loire för modernister

Varrains, Loire, Frankrike
Det är dags att tänka om allt vad du tror om Loiredalens röda viner. Letar du på fel ställen så är allt visserligen som vanligt med tunna gröntonade viner i stram och strävt omogen stil. Men hittar du rätt kommer du få något helt annat i glaset. Ett koncentrerat och silkigt vin som har all den fruktrikedom, aromatik och friskhet som du kan önska. Ett vin som enar vindrickare istället för att separera dom. Ett vin som inkluderar istället för att exkludera. Jag kan därför inte låta bli att jämföra med Obamas förra kampanj 2008. Samtidigt som regionens äldre vinodlare fortsätter att sälja sin frukt till kooperativen så gör han hon och hen sina egna. Och regionens ”nya” viner är slående. ”Yes We Can”… (Bild: Jim's Loire)

Unga Antoine Sanzay tog över sin farfars 11 hektar vingårdar i Saumur Champigny och saker började direkt att hända. Trotts sju generationers tradition som vinodlare ställde han om produktionen från att sälja druvor, till att göra sina egna viner. De sista kontraktet med det lokala kooperativet går ut 2014, vilket betyder att Antoine fortfarande bara har 40% av skörden för sig själv. Och han ser fram emot att gödsla vingården med det! Det svåraste och djupaste vinet som produceras på denna domän är hans Saumur-Champigny "Les Poyeux" från vingården med samma namn. Det här är ett vin som förutom att förkroppsliga vad Antoine Sanzay vill åstadkomma lagras i två år på neutrala fat tidigare använda av Chateau Latour. Jag väljer ändå att rekommendera hans vanliga Saumur-Champigny som med tydlighet visar att det här är en producent att hålla ögonen på i framtiden. Men framförallt innan!

Saumur-Champigny 2011, Antoine Sanzay (++)
Det här är nya skolans cabernet franc. Ett vin som förenar Loiredalens renhet och fräschör med mognaden och tanninstrukturen från de muskligare syrahvinerna från norra Rhônedalen. Jag skriver sällan om viners färg men nu kan jag inte låta bli. Klarlila och djupt briljant. Helt opåverkad av oxidation, något som kommer ifrån lagring på cementtankar istället för ekfat. Helt oemotståndlig är också doften som uppnås från helt mogna druvor och har en ljuvlig violton och känsla för ursprung. De 35-åriga stockarna sköts naturligt och bidrar med en harmonisk smak som har all den silkiga textur som så många andra viner från regionen saknar. 13000 flaskor årligen men fler efter 2014 som sagt. Ett vin som hela familjen förstår sig på.

Hur jag (inte) poängsätter vin:
Våra smakpreferenser är olika, men visste du att våra paletter också är olika känsliga för grundsmaker? Precis som vi är olika känsliga för smärta så är vi olika känsliga för smak och textur. Samma vin upplevs alltså olika i olika munnar och det finns därför ingen nytta i att poängsätta vin. Vad experter har bestämt som ”kvalitet” i vin ger alltså en rent fiktiv nytta för konsumenterna. Dessutom finns det inga studier som visar på att konsumenter generellt uppskattar detta som vi utbildade i vin kallar för ”kvalitet”. Tvärt om, experiment brukar visa motsatsen. Enligt min filosofi är det bästa sättet att bedöma vin paradoxalt nog att se utanför själva vinet och istället bedöma upplevelsen. I upplevelsen kan vi ta med allt det subjektiva som inte finns i vinet självt. För upplevelsen kan bedömas, vi vet hur vi känner oss i kropp och psyke och om vi är nöjda eller inte.

(-) när vi lämnas med en känsla av missnöjdhet
(+) när vinet lever upp till förväntningarna och vi vill ha mer
(++) när vi blir positivt överraskade och vinet framkallar starka känslor