Bourgogne 2011, första intrycken

Vad har årgångarna 1719, 1822, 1893, 2003, 2007 och 2011 gemensamt?

Svar: Dessa var givetvis de enda åren i nedtecknad historia som skörden i Bourgogne skedde redan i augusti månad.

Så kan en typisk quizzfråga för måttligt vinintresserande se ut. Nåväl, kanske måste du vara lite mer än måttligt vinintresserad. Som tur är behöver du inte någon djupare kunskap för att snart kunna njuta av de pigga viner som sakta men säkert börjar komma ut på marknaden. Jag talar om Bourgogne 2011.

Alla odlare jag har besökt efter skörden 2011 säger samma sak - de är lite förvånade över hur bra vinerna är, trots alla fällor som naturen gillrat. Direkt efter skörden jämförde en del vinodlare årgången med det regniga 2007, ”fast bättre.” Vi kan förvänta oss en charmerade och ganska klassisk årgång med bra uttryck för terroir. Det finns inget tvivel att viner från 2010 alltid kommer att vara överlägsna, men ibland behövs det lite enklare årgångar för att det ska finnas verkligt stora. Så jag tycker i alla fall att vi ska vara nöjda.

Allt annat än nöjda var vinodlarna under perioden juli till augusti. Då den gyllene sluttningen översköljdes med tre gånger så mycket regn som vanligt (130 mm). När förhållandena är så pass blöta tunnar ambitiösa odlare ut lövverket för att öka ventilationen för klasarna. Många klasar utvecklade under den här perioden röta trots ansträngningen.

”Efter regn kommer solsken.” Moder jord var på lynnigt humör och dränkte vingårdarna med sol precis när odlarna hade tunnat ur lövverket. Det ledde till en del ”brända” duvor på sina håll. På grund av ojämn kvalitet på druvorna var det därför extra viktigt att sortera bort dålig frukt, vilket ledde till att många odlare fick ”vaska” nästan 20 procent av skörden.

Röd Bourgogne från 2011 är friska med balanserad syra och tillräcklig mognad i frukten. De har oftast inte samma energi som 2010 eller till viss del 2008. Men de är mycket fräschare än de stora varma vinerna från 2009, som mest verkar hyllas av amerikanska vinjournalister. Till 2009 års försvar så förväntar jag mig att de kommer att vara fullständigt strålande när de har mognat ut om sådär 10-30 år för de finaste vinerna.

Vita Bourgogne är minst lika bra som de röda. Vinerna är rena och medelfylliga med hög syra, och just nu (hösten 2012) överväger jag att skriva att de har snäppet mer nerv och energi än de röda vinerna. Chardonnay klarade i regel de fuktiga förhållandena bättre. ”Rötan har inte drabbat vår chardonnay” sa mannen med det krångliga namnet Jean-Charles Le Bault de la Moriniere på Domaine Bonneau du Martray – en av topproducenterna av Corton Charlemagne.

Läs mer i tidigare publicerad artikel på Vinbanken 2009, Grapeselection before the clones.

Ett varningens finger:
“Gout de coccinelle.” Så kallas den kemiskt ”gröna” ton som nyckelpigor som får jäsa med i tankarna ger. Under 2011 var nyckelpigorna överallt under skörden vilket kan betyda problem. Likande förhållanden rådde under skörden 2004, en årgång som på sina hålla är präglad av just denna arom. Det här är inget jag har märkt av i 2011:s viner än så länge, oftast måste man vänta till en bit efter buteljeringen för att veta säkert. Har du känt denna arom någon gång?