Laddar annons
10 Sep, 2012
Uppdaterad: 
6 Sep, 2023

Krönika: Populistiska vinskribenter är generösa med fyndstämpeln

Är du till bristningsgränsen passionerad av något smalt och kan otroligt mycket om just det, så riskerar du att kallas snobb eller ännu värre elitist. Den mentaliteten, att kunskapstörst och sökandet efter sanningen bara är pretentiöst, har jag känt av många gånger. Man ska tydligen ha ”fötterna på jorden” och jantebibeln i bröstfickan. Det här håller i många aspekter på att förändras i och med globaliseringen. Men i det kvasi-liberala och ängsliga vinsverige är pretentiöst fortfarande skällsordens skällsord. ”Alla ska med” Om de så betyder att vi ska dricka skit resten av livet…

Varning: Följande stycke kräver en del kunskap om vinskribenter.
Flera av våra folkkäraste vinskribenter uttrycker stötvis sin avsky för vinsnobbarna och deras pretentiösa gnatande om - kvalitet. Det unika är att det stundande korståget mot vinsnobbarna faktiskt leds av de ursprungliga vinsnobbarna själva. De som drack Chateau Mouton Rothschild och dyr Auslese från Egon Müller på 1970-80 talen med en tastevin runt halsen har nu på ålderns höst blivit folkliga populister som lagrar vin i volvons baklucka, proklamerar att bag-in-box är finfint för vinkulturen, och inte minst av allt. Klappar varann på axeln. Populistiska gamla vinskribenter. Som i vissa fall förkunnar att det inte bara är onödigt, utan till och med oönskat, att vinskribenter ska veta för mycket om vin. Det här säger en av Sveriges kändaste vinskribenter helt öppet. Anledningen? Jo, nämligen för att inte glida ifrån folkets smak för mycket. Tack och lov har våra läkare fortfarande en sundrae bild av kunskapens nytta.

En annan vinskribent skriver för en av de största dagstidningarna och påpekar i en krönika att ”vinsnobbarna” jämför bordeauxs olika regioner med varandra vid sina elitistiska blindprovningar. Det är befängt och ren snobbism, tycker han. Istället, påpekar han, ska man dricka vad man gillar och inte bry dig om småsaker. Sen har vi vinskribenten som, trotts sin politiska läggning, verkligen förstått hur man talar till fotfolket och rekommenderar pizza eller hamburgare till var och vartannat vin. Han gör det i alla fall med entusiasm, han tycker verkligen att det är genuint gott.

Vilket leder oss in på det jag egentligen vill ha sagt…

Att rekommendera viner som man inte skulle få för sig att dricka själv.
Men Miguel, det är det väl ändå ingen som gör? O, ja. Det sker. Ofta. Allt för att sälja in en artikel eller odla sitt lukrativa ryckte som folklig. Valsens odling. Populistiska vinskribenter är generösa med fyndstämpeln, för de vet att det lönar sig att få figurera i vinimportörernas annonser. Dessutom får de bekräftelse på att de är viktiga. Sanningen är att både "snobbar" och populistiska antisnobbar i stort sett har samma viner i sin källare. Vår glädje är den samma när vi talar om passionerade odlare, regioner och terroir. Skillnaden är att vinsnobbarna rekommenderar viner de själva gillar och tycker är intressanta. Och observera - de behöver absolut inte vara dyra! Däremot är det sällsynt att de finns i samtliga av Systembolagets över 400 butiker. För vinpopulisterna har just det, blivit en central punkt. Viner ska vara tillgängliga för alla. Det är en fin tanke, men en högst naiv sådan, då bra vin sällan kommer i de enorma kvantiteterna. Dem vet detta, men kompromissar. Det är unikt för svensk vinjournalistik. Tydligen ska hela Sveriges befolkning kunna utbringa en enande folkhemsskål i samma vin på fredagskvällen.

Men är det inte så att man rimligtvis är intresserad av vad som är bra vin om man läser om vin? Det är väl därför man vill ha ett expertutlåtande. Det här är något som vinpopulistena inte riktigt kan greppa. Det är nästan som att de ursäktar sig om de skulle nämna ett vin som inte finns i en obegränsad kvantitet. För att inte tala om viner som inte alls finns på Systembolaget. Vinbutiker på internet är det värsta som har hänt vinpopulisterna någonsin och det skulle försvåra arbetet mångfaldigt att även skriva om dessa viner. Kanske är det därför som de alltid sågar internethandel när det kommer på tals. Om vinpopulisternas journalistik skulle sättas i en gastronomisk kontext, bygger den på att folk bara ska laga mat på det som finns på ICA Nära, resten av livet. Det som saluhallar och specialistbutiker erbjuder väljs bort. Grunderna till detta är att det kostar pengar med bra råvaror, och att de inte finns på alla orter i Sverige. Vinsnobbarna försöker samtidigt, i detta exempel, att få folket att upptäcka de fantastiska råvarorna som finns runt hörnet, på Bonden Marknad på Söder i Stockholm, exempelvis.

De populistiska antisnobbarna älskar också dessa viner, men i sin rädsla att verka elitistiska, rekommenderar de istället de viner som säljer i mest kvantitet på Systembolaget, vilket givetvis är det billigaste. Men är det så intressant att läsa om? Fyller det ens en funktion? Om du nu är dricker Umbala (3L/159kr) eller Zumbali (3L/139kr) regelbundet. Gillar du att läsa om vilka frukter som de olika vinskribenterna förnimmer i dessa viner? Känns det bättre när vinskribenten tröstar dig med sin tveeggade tunga? I själva verket är de billigaste vinerna nog ganska bra..

"Experterna hyllar boxarna från 56 kronor litern som slår lyxvinerna"
Lite då och då transkriberar de vinpopulistiska antisnobbarna sin välkända hyllningshymn till bag-in-box vinet. Timmarna efter Twittrar vinsnobbarna något i stil med "vad fan håller dem på med?" Ilskna trådar slängs upp i vredesmod på det respektabla vinforumet finewines.se. Sommeliereleverna i Grythyttan sjunker ner i sina händer, de tappar tron på branschen innan dem fått sitt första jobb. Det är ett lika hårt slag för vinkulturen varje gång. I utlandet höjer man på ögonbrynen när jag berättar att bag-in-box står för över 60 procent av Systembolagets försäljning och att ytterligare 10 procent är tetror och liknande. Om de hade kunnat läsa svenska hade de förstått. En hand full populistiska vinjournalister och ett folk som lyssnar, det är allt som behövs. För sanningen är, precis som i politiken, att det är populisterna som har makten över folket. När jag jobbade i butik på Systembolaget för 4-5 år sedan kom kunderna ofta fram och frågade mig vänligt om vilken som var min favorit-box. Det gav mig nästan lite dåligt samvete när jag skulle svara. För sanningen var ju att jag inte kände någon större skillnad. Hur skulle jag vara ärlig mot kunderna utan att de skulle tro att jag var en odugling på vin. Jag var tydligen en usel vinprovare. Det är jag fortfarande. Känner ingen skillnad på argentinsk malbec eller syditaliensk primitivo. Ingen skillnad på chardonnay från Frankrike eller Australien. Jag upptäckte konstigt nog rätt fort att min näsa är betydligt skarpare för flaskviner. Att känna igen Bourgogneviner från underregionerna Côte de Beaune och Côte de Nuits är oftast inga problem. Tro det eller ej så gissar jag även rätt på exakt vilken by vinet kommer ifrån ibland, och om det är en 2009 eller 2010 känner jag direkt på doften. Det är lätt. Att känna skillnad på bag-in-box lämnar jag år proffsen. Kanske blir jag lika duktig som dem en dag.

För om man ska skriva om Bag-in-Box måste man först vässa pennan, och vara redo att anteckna vartenda intryck man får på färg, doft och smak. Sanningen är ju att det inte finns något annat att skriva om. Absolut ingenting. Varken historia, druvsorter, geografiska skillnader eller klimat kan man känna i bag-in-box viner. Jag kan däremot känna kommersialismens söta ångor förgifta mitt sinne, fördumma min hjärna. Låt dig inte luras av att det står en druvsort och kanske en region på etiketten. Det hade ofta vart mer värdefullt att nämna den jästkultur som används till jäsningen, det är nämligen därifrån bag-in-box viner får merparten av sin arom. Det intressanta med bulkvinerna som blandas och paketeras som bag-in-box är att de alla är skapta för sina respektive marknader. Ofta finns det inte ens en riktig vinproducent bakom utan bara ett påhittat varumärke skapat av marknadsförare på en vinimportfirma. För att bli populära i Sverige görs de alla i samma ”publika” stil, med rundade syror, fruktiga söta aromer och mjuka tanniner. Så vad blir då kvar att skriva om? Jo. Friskt, fräscht och fruktigt. Melon. Päron. Gott. Är det tillräckligt billigt så kan man lägga till ”Fynd”. C'est tout.

De av vinpopulisterna kallade vinsnobbarna däremot, de kan i sina texter blanda in bland annat historia, geografi, druvsorter, meterologi och de passionerade odlarna bakom. Det är inte så att vinpopulisterna inte känner till dessa sakers vikt eller inte tycker att det är intressant. Problemet är att om man recenserar bag-in-box så finns det inget att skiva om förutom vad det smakar, - alltså likadant..

PS. Ni vet vilka ni är.
Del 2 av krönikan fortsätter nästa vecka