Malbec – En druva i två skepnader

Det här är vår skildring av druvan malbec, den franska druvan som kommit att hitta en tron vid Andernas berg i Argentina.

Inledning

Malbec är en omtyckt blå druva med sin främsta hemvist i Argentina och södra Frankrike. Druvans lilla storlek och tjocka skal gör den särskilt känslig för klimat och jordmån, vilket i sin tur ger upphov till mycket olika vinstilar beroende på växtplats. I den här artikeln jämför vi Malbecviner från Mendoza i Argentina och Cahors i Frankrike – två ursprung med samma druva men skilda uttryck.

Malbec är starkt förknippad med grillat nötkött, och det är ingen slump. I likhet med hur en Nebbiolo från Piemonte nästan ber om tryffel och en Sangiovese alltid känns hemma i sällskap av långkokt Ragu alla Bolognese så finns det en djup samklang mellan Malbec och grillat kött. Det handlar inte bara om vinets fyllighet, mörka frukt och runda tanniner – utan också om dess symboliska roll som Argentinas nationaldruva.

Historia

Malbecs ursprung finns i Frankrike, men dess storhetstid kom att utspela sig långt därifrån. I sitt hemland betraktades den länge som en svår druva att odla. I Bordeaux användes Malbec mest som utfyllnadsdruva, ofta för att bidra med färg och struktur. I Loiredalen – där druvan kallas Côt – ansågs vinerna ofta vara kärva och långsamt mognande, vilket krävde lång lagring innan de blev drickbara.

Men längre söderut, i Cahors (sydost om Bordeaux), fann Malbec ett mer gynnsamt klimat. Här utvecklades den till en viktig druva i regionens kraftfulla och lagringsdugliga viner – en stil som fortfarande lever kvar.

Under slutet av 1800-talet introducerades Malbec i Argentina, men det var först under 1900-talets början som druvan verkligen fick fäste – särskilt i Mendoza. Här fann Malbec sitt rätta element: solsken, torra förhållanden och höghöjdsodling som gav druvorna möjlighet att mogna fullt ut. Resultatet blev ett helt annat vin än det franska: kraftfullt, fruktigt, men också balanserat. Med tiden blev Malbec Argentinas signaturdruva, samtidigt som odlingarna i Frankrike minskade.

Två uttryck av samma druva

Malbec är en druva vars uttryck påverkas starkt av växtplatsen – något som gör den särskilt intressant att jämföra i två skilda terroirer.

I Mendoza präglas Malbecvinerna ofta av generös frukt, mjuka tanniner och en tillgänglig stil. Doft och smak domineras av solmogen plommon, björnbär och ofta stor fatkaraktär. Stilen är charmig och direkt, ofta med en lätt drickbarhet redan som unga viner.

I Cahors, däremot, är stilen mer rustik och stram. Här dominerar mörka toner av tobak, svart te, jord och skogsbär. Frukten är mindre framträdande, men strukturen är mer uttalad. Dessa viner vinner ofta på lagring, då tanninerna rundas av och komplexiteten fördjupas.

En annan viktig skillnad är just lagringspotentialen. Medan många Malbecviner från Mendoza är som bäst unga och fruktiga, har Cahors-viner ofta en längre utvecklingskurva och kan lagras i många år.

Framtidsutsikter

Med ett förändrat klimat på gång ser vi nu tecken på att Malbec kan få ett nytt uppsving i sitt forna hemland. Vissa vinexperter menar att Bordeaux, där traditionella druvsorter som Merlot och Cabernet Sauvignon allt oftare påverkas negativt av stigande temperaturer, kan börja vända tillbaka till Malbec. Druvans tålighet mot värme gör den till en potentiell räddare i en framtida Bordeaux-blend.

Samtidigt pågår en spännande utveckling i Argentina. Vinmakare söker sig uppåt i Anderna – till svalare mikroklimat på hög höjd – för att bevara fräschören i vinerna och skapa mer eleganta uttryck. På så sätt försöker man förfina den stil som gjort argentinsk Malbec så populär, utan att förlora dess ursprungliga charm.

Avslutning

Malbec är ett utmärkt exempel på hur druvans identitet formas av platsen där den växer. Från Cahors’ kraftfulla, lagringsvänliga viner till Mendozas fruktiga och tillgängliga tolkningar – det är två världar, men med samma själ. För vinälskaren innebär det en möjlighet att utforska en druva med bredd, djup och en ständigt växande framtid.