Vinlandet Georgien - gamla metoder som blivit moderna

Om Georgien tillhör den gamla- eller nya vinvärlden kan det föras diskussioner om, men faktum är att man producerat vin här i 8000 år. Vissa menar t.om. att Georgien är vinets födelseland fast andra åsikter menar att det var antikens Grekland eller Italien, men en sak som står fast är att stilen på vinet fortfarande finns kvar.

Vinproduktionen som alltid försörjt landets invånare med vin blev i början av 2000-talet väldigt populär. När vi i västvärlden lär känna naturvin- utan tillsatser så riktas många blickar österut igen. Orangea viner i stället för röda, vita eller rosé blev något nytt för alla oss som följer vinets utveckling och trender.

Gamla metoder som blivit moderna igen

Bland det trendigaste man kunnat dricka de senaste åren har varit drycker som framställts utan några tillsatser. Produktionen ska vara hållbar i alla steg och den färdiga produkten får mer än gärna lämnas ofiltrerad. Kanske har det med vår klimatkris att göra, vi blir mer och mer medvetna om vad som har en negativ påverkan på klimatet men också innehållet på vad vi förtär. Varför det är intressant är just att de gamla metoder som användes för väldigt många år sedan blivit populära igen, trots det att vinproduktionen nått modernare höjder. De rena, knivskarpa och krispiga vinerna anses vara klassiska medan grumliga, orangea naturviner som egentligen är klassiska anses moderna och trendiga.

Vad är egentligen Orangevin då?

Kort sagt så tillverkas det (oftast) av gröna druvor som fått jäsa tillsammans med skalen för att laka ur färg. Detta görs alltid i traditionell vinframställning med röda viner och bidrar till den intensiva färgen. Man använder samma metod för att skapa den rosa färgen i rosé men då används blåa druvor i stället för gröna. Förutom färg så bidrar också skalen med struktur i form av tanniner och en beska i vinet då mycket bitterämnen sitter i skalen.

Denna metod att behandla gröna druvor som blåa gjorde man långt tillbaka i tiden i Georgien. Faktum är att man blandade alla möjliga druvor och tog ingen notis om vare sig druvsort eller färg på druvan. Allt åkte ner i Qvevrikrukan för att jäsa.

Då man inte tillsatte någon jäst förr utan spontanjäsning var ett faktum så kan man bara anta att de här krukorna inte rengjordes varje dag. Rengöring kunde medföra att nästa batch inte jäste alls och det ville man inte riskera. Vin utan alkohol är ju aldrig lika bra.

Qvevri

Det som gör att Georgien sticker ut bland alla vinländer är dels orangevin men också vilken form av jäskärl de använder. Nästan all vinframställning här i västeuropa jäser sina viner på rostfria ståltankar, detta för att kunna producera det i mer kontrollerade former. Sedan (om man vill) lagrar man vinet på ekfat eller betong för att skapa ytterligare en smakdimension och för att bygga komplexitet till vinet.

En av Georgiens är berömdheter är just det som kallas Qvevri som är en form av kruka av lera som det gamla folket i Georgiens brukade jäsa sina druvor i. En Qvevri är nästan likadan som en amforakruka som känns mer bekant i folkmun, det enda skillnaden är att Qvevri saknar handtag på sidorna som en amfora har.

Inhemska druvor

I och med de gamla traditioner som präglat landets vinkultur så har Georgien givetvis många inhemska druvor som vi i västra Europa aldrig hört talas om. För att nämna några så finns Saperavi (blå druva), Tavkveri (blå druva) och Rkatsiteli (grön druva) varav den sistnämnda ofta används för att tillverka just orangevin. Druvor som vi känner igen såsom Riesling, Cabernet Sauvignon osv. har ännu inte hittat till detta äldre vinland.

Summa summarum är att det är en stor vintrend just nu att dricka naturvin, mycket av den idén kommer just från Georgien. Trendmässigt går vi mot det som fanns innan moderniseringen av vinmakning där lite smutsiga (stall) och annorlunda aromer är intressant i stället för en felsmak. Det ska bli spännande att följa nästa vintrend.