Följ med på skörd hos Les Deux Cols - del 1

Följ med genom oändliga vinfält kantade av provencalska örter, den romantiserade doften av garrigue och den svalkande mistralvinden när vi åker till den lilla byn Saint-Nazaire i södra Rhônedalen för att delta i skörden hos Les Deux Cols.

Kvällen innan avresa spenderades med att försöka besvara frågan ”vad packar man för en skörd?”. Varken vänner, chatGPT eller min egen röriga hjärna lyckas ge mig ett bra svar. Min totala erfarenhet av skörd och vinmakning är ett par timmar på Vinberget i Velamsund och den gången jag skulle göra eget vin på mammas druvor på kolonilotten, men i stället fick plocka och kassera två hinkar druvor totalförstörda av röta. Inte enormt mycket erfarenhet, med andra ord. Men en flaska svenskt vin behöver man väl ändå packa med? Resten får lösa sig. 

Lördag 6 september

Avfärd hemifrån 03.45. Arlanda-Köpenhamn-Paris (där jag mötte upp min skördekompis Amanda) med flyg, sedan tåg till Avignon där vi möttes upp av vinmakare Simon Tyrrell. Jag hade naivt föreställt mig tågresan som en sightseeingtur genom hela Rhônedalen, men självklart går ju inte tåget genom vinvårdarna. Men när vi hade packat in oss själva i lastbilen började den guidade turen. Avignons gamla stad med påveresidenset pekades ut, ”här till vänster ligger Tavel”, ”där uppe vid stenformationen är Laudun, Rhônes nyaste cru”. Äntligen susade vi fram genom landskap med vinfält så långt ögat kunde nå. Värmen var påtaglig och det öppna fönstret släppte in en härlig bris. Årets skörd verkar bli ganska liten, låter det som. ”Idag skördade vi viognier från knappt en hektar. Det borde kunna ge oss tre ton druvor, men det blev bara sextio kilo”. Brist på nederbörd och hungriga djur verkar vara bidragande orsaker. Sista biten till huset tog oss på skumpiga grus- och lervägar som åt ena hållet bjöd på en fantastisk utsikt över bergskedjan Cevennerna som sträcker sig ut från det gigantiska Centralmassivet. Åt andra hållet reser sig det mäktiga Mont Ventoux i horisonten. 

Framme vid huset introduceras vi för Charles Derain, medgrundare till Les Deux Cols, och en irländsk tjej som liksom oss hjälper till under skörden. Till middag kyckling, tomatsallad, den sötaste av meloner och en gudomlig getost, tillsammans med prat om morgondagens skörd. Känslan när jag går och lägger mig: här är man genast hemma, och genast bland vänner. Det blir nog bra det här! 

Söndag 7 september

Skördens första dag! Uppe med tuppen, utsikt över Ventoux i soluppgången och ivrig att få sätta i gång. Idag skördade vi viognier och grenache blanc. Varsin sekatör och hink i handen och en snabb demonstration med kommentaren ”har man skördat en druvklase har man skördat alla druvklasar” och så var vi i gång. Det råder brist på fransk arbetskraft i vingårdarna, så förutom oss volontärer anlitas också ett skördeteam med marockanska säsongsarbetare. Trots viss språkförbistring (jag pratar tyvärr varken arabiska, berber eller franska) var det lätt att känna en gemenskap i det hårda arbetet. Mycket kring vin må vara romantiserat, men det kändes faktiskt precis som jag hade föreställt mig att dumpa mängder av druvor ned på ett lastbilsflak med solen i ögonen och svetten droppandes från pannan. Ljuvligt.

Tillbaka i vineriet fick vi äntligen börja se hur vintillverkningen går till i praktiken. Det är verkligen inte samma sak att förstå det teoretiskt, som att se och göra i verkligheten. Med hjälp av gaffeltruck hällde vi ned druvorna i en enorm pneumatisk press som långsamt blåser upp som en stor ballong inuti en cylinder och därigenom pressar ut musten ur druvorna. Musten pumpade vi, så varsamt som möjligt för att undvika onödig oxidering, ned i en rostfri ståltank för att där genomgå en ”cold settling”, alltså att musten kyls ned för att få större partiklar att fälla ut och samlas på botten. Under tiden pressen var i gång – nästan tre timmar – hann vi äta en lunch på bröd, oliver, ost och chark, ha en gaffeltruckslektion och prova några av de röda vinerna. Ô Font, instegsvinet på ungefär lika delar syrah och grenache, Alizé, gjort på nästan enbart grenache, Chemin des Fonts, med grenache och en mindre del carignan och syrah, och slutligen ett fatprov La Degève som är gjort på 100 procent grenache från ett enskilt vingårdsläge. Genomgående intryck är att det är rena, fokuserade viner fokus på fräschör och elegans snarare än extraktion och intensitet. 

Måndag 8 september

Det blev en tidigare morgon idag, för vi skulle både långt och ha med traktor. Cinsault stod på agendan, och vilken fröjd det var att skörda! Stora, fina druvor, i stora fina klasar som dessutom hade den goda smaken att hänga väl synliga och tillräckligt högt upp för att inte leda till omedelbart ryggskott. Det är så häftigt att få uppleva det här, att få bekanta sig med druvorna på riktigt, att kunna koppla druvans till vinets karaktär. Till skillnad från igår var raderna idag långa, så det var tacksamt att ha traktorn med som körde framför oss med en pallbox att tömma druvor i allt eftersom. Men när boxen blev full och skulle bytas blev det löpning för att hinna med i marockanernas tempo. 

I vineriet avstjälkade vi druvorna innan de pumpades till rostfri tank för jäsning. Det här verkar vara den generella filosofin för de röda vinerna, att avstjälka, men inte krossa druvorna. Detta för att behålla delvis hela druvor, vilket kan ge en mer kontrollerad jäsning. Under tiden vi öste ned druvorna i avstjälkningsmaskinen kände jag något i örat och ned på golvet ramlade… en SPINDEL. Gissningsvis inte sista närkontakten med insekter under den här resan. Innan dagen var slut var det dags för en tur förbi en av syrah-vingårdarna för att kolla läget inför morgondagen. Jag är tacksam att inte vara den som har ansvaret och är ekonomiskt beroende av den här verksamheten. Få, och små klasar. Bristen på vatten har gjort att mycket har torkat ut och blivit russin innan det ens hunnit uppnå full mognad, och djuren har såklart hittat fram till det som är moget. 

I nästa del, som kommer ut söndagen 19 oktober, får vi reda på vad man gör när det regnar under skörd och hur själva arbetet i vineriet går till.