Sagan om Tua Rita – konst, toscansk kust och kultförklarade viner

Det var en gång ett vinhus som få trodde på. De hade inga heltidsanställda. De hade två hektar vinodlingar. De låg på helt fel plats i Toscana. Och de satsade på franska druvsorter. Detta är historien om vinhuset som motbevisat allt och alla, och som nu skapar några av Italiens mest ikoniska viner. 

TV-programmet ”En plats i solen” är ett sätt att drömma sig bort för en stund. När det är som mörkast, som dystrast och som deppigast, så tittar man på det där programmet och drömmer sig bort till solen, till värmen och till det där lilla pittoreska stenhuset i södra Europa som man en dag hoppas kunna köpa. Virgilio Bisti och Rita Tua hade kunnat vara med i det där programmet. När de 1984 väljer att köpa en vingård vid den toscanska kusten, i den lilla medeltida byn Suvereto, så gör de det för att ha någonstans att åka över helgerna och sedan gå i pension vid. Det de inte visste då var att den där vingården de köpte, med de tillhörande vinrankorna, bara några få decennier senare skulle uppnå kultstatus inom vinvärlden. Historien om vinhuset Tua Rita är lika delar fascinerande som häpnadsväckande och genialisk. Den innehåller drömmar, konst och framförallt ikoniska viner som kan få vilket ansikte som helst att bjuda på ett leende. 

– Jag kommer ihåg när jag berättade för mina kollegor och vänner att skulle börja jobba med vin och hjälpa mina svärföräldrar… de kallade mig för galen. Att jobba med vin i Italien på den här tiden, det var något man såg ner lite på. Det var inget fint. Vin var bara något man drack, inte jobbade med. 

Stefano Frascolla minns tillbaka till slutet av 1980-talet när han bestämde sig för att bli en del av sina svärföräldrars satsning på deras relativt nyinköpta vingård. Lite smått skulla han hjälpa dem på kvällar och helger. Väldigt länge var det bara de tre; Stefano, Rita och Virgilo som arbetade på Tua Rita. Men för att verkligen ta reda på bakgrunden till de enorma vinerna som i dag skapas hos dem, så måste man backa bandet till 1985. Rita och Virgilo såg fram emot ett fridfullt liv vid den nyinköpta vingården, men vintern 1985 går än i dag till historien som en av de mest bistra, gråa, kalla och oberäkneliga i Toscanas historia.

Värsta frosten i Toscanas historia lägger grunden för Tua Rita

Deras fem hektar odlingar av olivträd klarade inte av frosten och 95 procent av alla träd försvann på några få veckor. Även vinodlingarna drabbades och plötsligt stod paret där med endast en halv hektar vinodlingar. Men den här vargavintern i Toscana visade sig även föra något gott med sig. Virgilo hade nämligen alltid haft ett gott öga för druvan merlot. Han bestämde sig för att göra om merparten av all mark till vinodlingar och självklart skulle Bordeauxdruvan merlot vara den som odlades. Och det var exakt dessa odlingar som skulle komma att förändra Tua Ritas framtid för alltid. 

– Filosofin från början var att göra något som inte fanns i området. I Toscana så brukar man alltid säga att det är inåt landet som de bästa vinerna görs, och att det är druvan sangiovese som måste användas. Kusten, du vet väl att den bara förknippades med rosévin förr i tiden. Ingen trodde att det gick att skapa viner här. Men sen kom Sassicaia 1968 och motbevisade alla. Och de använde sig av internationella druvor, främst från Bordeaux. 

Historien om hur Tenuta San Giudo med Mario Incisa della Rochetta skapade ett av världens mest berömda viner, den så kallade supertoscanaren Sassicaia, behöver ingen närmare presentation. De banade väg för andra producenter som vid den toscanska kusten såg en potential som ingen annan sett tidigare, och det var de internationella druvorna som skulle leda vägen. 

Det kultförklarade vinet Redigaffi skapas

När vinhuset Tua Rita, som är en anspelning på ägaren Rita Tuas namn, fick fram sitt första vin 1988 så hade de ingen som helst tanke på vinstintresse och försäljning. De ville helt enkelt ha ett vin som de själva kunde njuta av på hemmaplan. De hade trots allt köpt en idyllisk vingård, de hade några hektar mark och de passade på att göra vin av det hela. Men alla som testade vinet som de fick fram, Perlato del Bosco, gillade det. Det var i den här vevan som en dröm började formas. Och det var även här som Stefano Frascolla klev in i bilden och valde att hjälpa sina svärföräldrar med deras vingård. 1992 kom den första årgången då de valde att sälja vinet vidare. Och de nästkommande åren så hade de bara ett fåtal kunder. 

– Jag skulle nog säga att det var här nånstans som det gick från att vara en hobby till en riktig syssla. Det var även här som jag valde att kliva över och börja arbeta med det här fullt ut. Vi köpte ytterligare tolv hektar när vineriet, och vi valde bland annat att satsa på syrah. 

Vägen från några få kunder till kultstatus på bara några år kan tyckas vara obegriplig och krokig utifrån sett, men under den här tiden så hände något som skulle förändra hela Tua Rita – nämligen vinet Redigaffi. År 1994 bestämde sig Rita och Virgilo att lägga undan två fat merlot. Vinet kom från odlingarna som hade planterats 1988, och egentligen skulle det bli en del av deras relativt nya vin ”Giusto de Notri” som innehåller en del merlot. Men till slut så bestämde de sig för att skapa ett vin som var gjort helt och hållet på merlot, och det vinet skulle heta Redigaffi. 

Första italienska vinet som fick 100 av 100 poäng

Bara några år senare blev Redigaffi det första italienska vinet som fick 100 av 100 poäng av Robert Parker. I dag ligger vinets nypris på drygt 3 000 kronor och anses vara ett av de mest ikoniska samlarobjekten inom vinvärlden. Sedan 2017 finns det till och med en speciell kod på varje enskild etikett, som garanterar vinets äkthet. 

– På bara tio år förändrades vår värld. När jag började i slutet av 1980-talet så var vi knappt ett vineri. Vi lärde oss nya saker varje dag. Vi byggde erfarenhet dag för dag. Vi var bara tre personer väldigt länge och vi gjorde allt helt själva. 

Om man bara tittar på Tua Ritas samtliga viner så ser man snabbt att samtliga pryds av snygg konst. Etiketterna är snarare konstverk än klassiska vinetiketter, och många av deras viner både kostar en hel del men är samtidigt åtråvärda samlarobjekt som många ser fram emot att lagra. 

För Tua Ritas del fortsätta drömmarna, satsningarna, kreativiteten och den höga ambitionsnivån även efter Redigaffi. Några år senare fick man fram vinet ”Per Sempre” som är gjort helt och hållet på syrah. Virgilo gick bort 2010, men Per Sempre var hans favoritvin och det är en hyllning till honom, enligt Stefano Frascolla. För det var nästan enbart Virgilo som trodde på det här vinet när det skapades. 

– Min svärfar älskade syrah. Han brukade alltid säga; syrah, för alltid. Om man översätter det så blir det; syrah, per sempre. Han ville skapa ett vin gjort på syrah. Jag kommer ihåg att jag var emot det hela. Istället ville jag ha i syrah i ett annat vin som vi hade. Jag sa att det bara skulle vara jobbigt att ta fram ett helt nytt vin. Vi skulle vara tvungna att ta fram en ny etikett och det skulle bara ta lång tid. Men Virgilo sa till mig att om ingen väljer att köpa det här nya vinet så skulle han helt enkelt dricka upp det själv. Nu i efterhand så är jag glad över att han tänkte som han gjorde. 

Tua Ritas historia innehåller frostiga vintrar, drömmar om merlot, ikoniska viner och tvära kast. Historien innehåller även kärlek till kusten, kärlek till konsten och kärlek till det de tror på. När paret Rita och Virgilo valde att köpa den där vingården nära kusten år 1984 så hade det gott och väl kunnat stanna vid att bara bli ett sommarhus. Det hade kunnat vara det perfekta avsnittet av ”En plats i solen”. Men ödet ville annorlunda. Ödet ville att den där platsen vid den toscanska kusten även skulle vara platsen för några av Italiens mest ikoniska och kultförklarade viner. Det var här Ritas och Virgilos dröm började, och det var här den gick i uppfyllelse.